Jag vill inte dö,jag vill leva. Jag vill inte finnas sen, i framtiden. Jag vill leva nu, jag vill vara mig. Jag vill ha mina minnen och min energi.

Låt mig inte dö. Låt inte mina rädslor blir sanna. Låt mig leva ett långt liv. låt mig se mina vänner dö. låt mig höra house, känna krisprig höst och vinterluft. Röka på under sommaren. gå på festivaler. låt mig skaffa barn och se de växa upp. låt mig se min hund dö. låt mig se 2017. låt mig. låt mig leva. snälla, låt mig. Jag vill vara med. Inte sen , inte då, NU. Jag vill vara jag. Mig. Karina. Ingen annan, Jag vill inte återfödas, jag vil inte till Nirvarna. Jag vill bara vara mig. Med mina minnen, mina tankar och mina upplevleser. Låt mig. Och jag kommer vara evigt tacksam. Eller åtminstone ett tag.

Låt mig leva.

Jag är en bedragare. 

En ständug lyckosökare.

Lögnare.

Ja-sägare.

Flyktig.

Lättpåverkad.

Missbrukare.

Svag.

Det gäller att träffas vid rätt tid och stund. Män som för alltid kunde ha blivit forever alone såg sin kvinna, haffade henne, gifte sig, skaffade barn, behandlade henne på det bästa vis man kan. Och plötsligt är hon hans för alltid. Hur kan man bestämma sig så? Hur kan allt vara bra? Värderingar, umgänge, humor, intressen, vardagen, sex? Kan allt verkligen stämma? Kan man få allt? *sounds like Carry Bradshaw*

Jag har vägrat att göra avslag på något. Så fort det har känts fel så har den tanken inte gett mig ro. Ibland har det känts fel från start, ibland så småningom. 

Jag tror inte att kärlek är det viktigaste. Jag tror att samförstånd, vardag och sex är det. Sen kanske kärleken är det ovannämnda. Men när man lever i en rimlig symbios där man förstår varandra, utan att behöva slita för att förklara saken, när man lägger sig på kvällen och vill vara nära, nära och inget annat. När man i samförståndet hittar en vardag som flyter på friktionsfritt, när inget behöver sägas eller göras, man bara är med varandra och det är bra. Då. Då är man nog där. 

En bästa vän. När man utbyter meningsfulla blickar, garvar åt samma saker och väljer samma ord. En bästa vän som man vill vara nära, nära. Och så är det bra så. 

En nystart. Sluta oroa dig. Sluta bruka narkotika och alkohol. Sluta äta kött och fisk. Sakta men säkert.

Svårast kommer nog det andra att bli. Någon lycka får man väl ha i livet, någon njutning kräver min Venus. Och får jag inte frossa i hot wings och blodiga oxfileér så tänker jag dricka rödvin och skjuta heroin.  

Men jag ska sluta oroa mig. Den dagen, den sorgen.