Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av asabovesobelow - 11 augusti 2016 18:56

När jag första gången fick höra om utmaningen att plita ner 100 saker som man vill uppnå i livet, så blev jag både ledsen och skrämsen. Detta var för två veckor sedan när jag gick till affären och grät samtidigt för att mina dopamindepåer var helt urvridna. Men fröet var sått och till och från har det dykt upp saker i mitt huvud som kan liknas vid vad jag vill uppnå innan jag dör, när det nu blir. Därför bestämde jag mig för att trots allt, något vemodigt, sammanfatta denna lista och föreviga den här.


1. Tjäna massvis med pengar, riktigt brutalt mycket (minst en miljon i vilande pengar) kapital som möjliggör att kunna köpa vad jag vill utan att behöva tänka på priset.

2. Bestämma över min egen tid alla tider på dygnet, året om, dvs vara min egen chef.

3. Förvalta mina pengar så att de växer utan att jag aktivt bidrar.

4. Bli riktigt känd.

5. Vara med i Nyhetsmorgon.

6. Bli intervjuad, långa intervjuer för både tidningar och tv, där jag får berätta om min "resa".

7. Se ung ut och vara ung i sinnet så länge det är möjligt

8. Väga 55 kg.

9. Bli riktigt fit och stark med synliga magmuskler och smala armar

10. Gå på röda mattan i Hollywood, eller röda mattan öht.

11. Flytta till Kalifornien.

12. Köpa ett hus ute på landet i Sverige, eller hellre en hel gård långt ute på landet med naturen nära.

13. Skaffa en häst.

14. Jobba med mycket resor över hela världen i jobbet

15. Bli en grym retoriker och prata långsamt och tydligt. Aldrig mer höra ett något förvånat "va?".

16. Ha en terrass/balkong/veranda med gungstol och hammock som alltid möjliggör att betrakta solnedgången

17. Ha ständig inre frid och se ljust på saker.

18. Börja med teater och vara med i en teaterpjäser

19. Stå på scen ofta i olika sammanhang.

20. Genomföra en stand-up one hour special och publiken ska gråta av skratt

21. Flytta till Kalifornien

22. Öppna upp en egen butik där jag säljer stenar, mineraler, astrologibestyr och all esoterik som tilltalar mig. Mitt andra hem. Gärna i Haight Ashbury i San Fran, eller någonstans i L.A

23. Bo nära stranden med ocean eller hav, staldoften ska finnas tillgänlig när som.

24. Klättra uppför höga berg i Norge, Schweiz och andra länder. Överlag klättra mycket.

25. Resa runt I USA, Australien, Kina och Europa.

26. Jobba på Linkedin/Facebook/Google

27. Bli grym på street/hiphopdance

28. Kunna stå på händer och hjula

29. Äga en studsmatta

30. Äga en papegoja

31. Få kullar med kattungar och valpar. Hjälpa hemlösa djur.

32. Resa regelbundet till stora festivaler så som Tomorrowland, Coachella, Summerburst, etc.

33. Testa LSD och svamp. Ha "drog-weekends".

34. Ta in så mycket information kring mänsklig interaktion som möjligt för att kunna manipulera vem som helst med ord och kroppsspråk.

35. Lära mig allt om homo sapiens utveckling som art.

36. Vara en auktoritet.

37. Aldrig behöva krypa för eller förlita sig på någon.

38. Ha ett enormt bibliotek, samla på mig så mycket litteratur som det bara går. 

39. Uppfostra ett eller flera barn.

40. Gifta mig.

41. Ha en vardag som tillåter att bo i Sverige april-september och någon annanstans sep-april.

42. Prata engelska till vardags

43. Alltid framkalla foton och bli bättre på det.

44. Lära mig att investera i aktier/fonder.

45. Ha en egen odlingsträdgård, boskap, som försöjer mig nästan helt, dvs, jag behöver inte köpa oklar mat i butik.

46. Köpa en CL Mercedes och använda den flitigt.

47. Aldrig mer röka en cigarett eller önska nikotin.

48. Få 100% syn.

49. Samla hundratals som vill lyssna på mina seminarium om astrologiska koncept.

50. Skriva flera böcker och åka ut på signerarturné.

51. Gå en flerårig astrologiutbildning och verkligen lära sig allt ut och in, till exempel, hur fungerar direktion, solarare och horära kartor.

52. Åka till Mexico och besöka Aztekernas tempel, etc, tidigare civilisationer.

53. Ha tusentals människor som är beroende av mina ord och mina råd, som vill nå ut till mig och behöver min expertis. Dsv ha fett med followers.

54. Se mycket live-musik på små pubar och venues.

55. Ha en personlig stylist.

56. Gå en sminkkurs och köpa all smink jag önskar.

57. Äga guld och diamantsmycken, samt andra ädelstenar, rubin, smaragd, etc. Ha en gedigen smyckesamling som inte är bijouterier. 

58. Vara så frisk och stark som möjligt.

59. Gå till en psykolog regelbundet.

60. Synas på stora affischer i olika städer.

61. Träna upp minnet och kunna minnas långa följetonger.

62. Aldrig sluta dansa.

63. Lära mig swing, tango eller bugg. 

64. Blir mer tidseffektiv, ta vara på varje minut och sluta slösurfa. 

65. Känna mig som pass viktig att ingen person i världen skrämmer mig. Inga män, inte chefer, inte kändisar.

66. Vara ute i naturen så mycket det går, långt bort från asfalt och avgaser.

67. Fira in varje år i en ny storstad. 

68. Spendera mycket tid med mamma och mormor.

69. Alltid ta in ny, nyttig inspiration från andra framgångsrika och smarta människor.

70. Sluta dricka kaffe.

71. Äta på goda restauranger över hela världen, ofta.

72. Sluta förtära socker.

73. Sitta på Venice Beach och sälja mina kristaller och astrotjänster.

74. Köpa en husbil och åka runt hela tiden.

75. Kunna ha på mig vad jag vill, när jag vill. Inga dress-codes, långa bohemiska kjolar, flätat hår och tusentals armband.

76. Bli 90 år gammal.

77. Alltid ha ny musik på. 

78. Lära mig att surfa.

79. Åka snowboard varje vinter på olika destinationer.

80. Ha en pool med grym utsikt.

81. Bo mycket på hotell.

82. Transsybiriska järnvägen.

83. Lära mig allt om näringslära, vitamingrupper, aminosyror, produktkomponenter, så att man vet exakt vad man stoppar i sig och hur man komponerar olika matgrupper för att inte ha brist på någon vitamin.

84. Bli riktigt vig, gå ner i spagat.

85. Sjunga mycket och spela in sig själv i en studio.

86. Lära mig att kontrollera insomnandet och aldrig mer ha problem med sömnen.

87. Inte oroa mig för något och alltid våga.

88. Ha hår ner till rumpan.

89. Vara åtråvärd av alla män.

90. Ha riktigt vita och friska tänder.

91. Vara med på stora astrologiska konvent över hela världen och ställa ut själv samt uppträda.

92. Gå på Oscars, Grammys, Cannes-filmfestival, etc.

93. Sälja egengjorda smycken och produkter kopplade till köparens personliga horoskop. Utveckla ett helt imperium kring det. AA.

94. Springa mycket och ofta.

95. Läsa en bok i veckan och se två dokumentärer per vecka.

96. Bli astrolog åt kändisar och tjenis med dem.

97. Alltid gå upp vid 7 och inte tycka att det är ett pain in the ass.

98. Inte vara beroende av något.

99. Inte bli för ledsen över tiden som är förbi.

100. Alltid njuta av livet

101. Åka till helt ljusfria platser och stjärnskåda.

102. Resa runt i Norrland under en sommar. 

103. Gå på en konsultatio hos astrologen Vasilisa Volodina

104. Sova utomhus så ofta det går

105. Se solnedgångar och solupgångar så ofta det går.


Det blev visst fler. :)


Av asabovesobelow - 10 juni 2016 19:28

Qbit är gamet. Önskar att musiken alltid lät och kändes så här.


Hur känns det?


Välmåendesuckar, musikens flow genomsyrar hela kroppen och orden flödar genom sinnet, melodin leker utanpå och innaför. Mer uppmärksam, tuggar till lite då och då. Tuggar till desto mer, flera timmar senare. Är söndertuggad dagen efter.


Snabb.


Slarvig.


Tankarna är lugna, men skiftande. Intressanta. Fingrarna slinter vad de än tar sig för, men är precisa. Känner en viss tyngd i kroppen, en tyngd i sinnet som är svårt att förbise, en försmak på vad som komma skall när det hela går ur kroppen. Har redan känt på den vidriga känslan, och värre skall det bli. 


Men musiken, alltså musiken. Djup, känslofylld, magisk. Det är som om jag känner varje not, rysningar går igenom hela kroppen, andas ut. Musiken sitter kvar i mig. Jag följer mig i texten, beatet, melodin. Man blir ett med ljudet, det är helt absurt fantastiskt.


En viss sentimentalitet infinner sig då och då, vet inte om det är ruset i sig eller jag som reagerar på ruset. Förmodligen jag som reagerar på det hela. Men fan vad jag älskar det. Kärlek vid första rysningen. Farligt.


Blir rätt avtrubbat till slut, men ändå njutningsfull. Precis så som jag gillar. Varför gillar jag att vara avtrubbad? Jag undrar detsamma. Önskar att Freud hade någon enkel förklaring till detta. Men fuck you Freud, jag har Klaudios Ptolemaios förklaring istället. 


Det är tufft att ha planeter i 12e huset. Speciellt en så vardaglig planet som Månen; vår initiala, spontana reaktion på omgivningen, våra vanor, vår barndom och det som format oss,  prototypen och ekot av modersfiguren, vår vardag och djupt sittade rädslor och drömmar, som vi absolut inte kan styra över på något sätt. Månen styr över det vi drömmer på natten. Månen är det som har funnits där och agerat innan man blev en självmedveten varelse.


Hälften av det jag består av, hälften av min persona, den vill ta reda på allt. Verkligen allt. Det finns inga rätt eller fel på min informationsradar. Vissa situationer eller saker, kanske man inte behöver utforska skulle en annan något normalare människa tänka, och undvika saker som inte har plats i ett vanligt liv. 


Men nej inte så, säger min nyfikna tvillingmåne och utforskar Fiskarnas hus så gediget det går. Fiskarnas härskare Neptunus ler förnöjt, han lockar ju till fantasier, berusning, grumligt vatten och det fördolda. Fantasier om kärlek, drogromantik, berusningromantik, orimliga förväntningar, psykisk labilitet och hjälplöshet. Allt detta stött av en kräftascendent som månen härskar över (månen styr kräfttecknet och är mest hemma där, tillika oxen), och har en direkt förbindelse med. Ffffffffuck you.


Svåraspekterad Venus som får folk att hata eller älska mig. Inget däremellan. Osäkert yttre. Noll temperament, noll eld. Bara en  snabb tankeverksamhet, tillsammans med iskall rationalitet och en nyans av naivitet. Det är jag det. Opassionerad, naiv, lättrogen, slarvig, obeständig, självupptagen och alltför självsäker (there you go stigande lyckoplaneten Jupiter exakt på ascendenten). 


Jag har tur som känner till mina nackdelar. Och andras. Det finna inga typer av människor, det finns en skala av människor. Och den skalan kan man köra i botten eller höja till skyarna, beroende på hur man använder den genom livet.


Djävulsdrog. 



Av asabovesobelow - 2 juni 2016 21:12

Vet inte varför jag är en så romantisk själ. Borde vara mindre så, men ascendenten är en stark faktor. Hos alla. Ens ascendent är ett av trion som utgör ens persona. Dit räknar man sol, måne och således asc. (din är oxe, oxe, stenbock om du ville veta. jord, jord, och återigen jord. Stabilt).


Jag försummar min. Glömmer bort att min kräftascendent gör mig till en emotionellt flytande varelse som känner av atmosfärer och drar sig tillbaks till sin grotta för att begrunda och känna efter. Underskattar den rätt rejält. Tror mig vara mer seriös än vad jag är. När jag är i själva verket barnslig. Putar med läpparna och bråkar när jag inte får som jag vill, slår mig ner på golvet när saker är motsträviga, reagerar awk på omgivning och är något otroligt naiv. Måste ge mer cred till min första reaktion mot omgivning.


Hur beräknande jag än tror mig vara, så är min första reaktion alltid kräftig. Misstänksam, osäker och lättrogen. Sentimental och nostalgisk, lättstött. Krävande. Kräver att man ska krama mig och ge mig trygghet. Få allt det onda att ta ett steg bakåt, glömma för ett tag. Vara beskyddande.


Under det känsliga skalet finns en hård beräknande kritiker, och motsägesfullt nog, en lättsam, skrattande tjej. Faktiskt. Men första kontakten ger en misstänksamhet och återhållsamhet. Godtroghet. Hoppfullhet. Naivitet.


Sen går de flesta fantasier i kras. Men det är bara jag som vet.


Känner mig riktig nu. Som en riktig person. Inte en person på väg att bli. Utan en färdig sådan. Inte ung. Ändå ung men inte jätteung. Fan vad skönt det är. Jag har inget emot att bli äldre längre. Det kom rätt plötsligt. Men fan vad jag ser fram emot att lära känna mig själv. Ser fram emot åren 30-40. Kommer att bli sentimentalt. Som vanligt.


Som allra vanligast.


Men jag, jag är likadan.


Av asabovesobelow - 10 maj 2016 21:32

Åt precis den värsta carbonaran jag någonsin har smakat. 165 kronor. Otroligt ovärt. Less på att vara i singular. Ja, singular. Inte för att jag inte tycker om det, men less på att inte få kramas och stå tätt, tätt intill. Hålla hand och andas in varandra. Luta sig in mot någon och andas in hans doft. Någon som virar in sig i mitt hår.


Ligga och kramas i sängen, andas simultant. Så jävlas less på att vara i avsaknad av det. Fan vilken dyr carbonara. Jag hade tillagat en bättre hemma utan att någonsin ha gjort det. För salt. Gjord på leksaksmakaroner (classy), utan ägg. Vad är problemet. Vad är problemet. 


Jag är tragiken. Jag bara väntar och väntar. Sitter still och väntar på att någon ska komma och plocka upp mig. Men ingen tar sig tiden. Folk stannar till, tittar lite roat på mig, och vandrar sedan vidare. Någon greppar tag i de och drar dem därifrån, andra fortsätter vandra på självmant, med en konfunderad blick. Vissa tittar inte ens ner.


Men ingen slår sig ner och frågar, undrar eller kramar om. Enstaka oönskade besökare förekommer. Som vill exploatera, använda sig utav och vandra vidare. Vissa slår sig ner ett tag och försöker övertyga mig. Inte tillräckligt övertygande, inte tillräcklig intressanta. Ställer sig upp och går, tittar sig om, och fortsätter. Jag sitter kvar i mitt soliga hörn, omedveten om hur jag egentligen ser ut där på marken, och kisar mot förbipasserande. Kanske han? Nej, bakom honom uppenbarade sig hans tjej. Kanske han? Nej han har ju en ring på fingret. Kanske han? Tittade inte ens ner åt mitt håll. Kanske han? Ett skrattande barn dök upp bakom ryggen och tjöt "papppaaa".


Min scen är min scen. Ibland fångar jag åskadarnas blick, men den är sällan långvarig. Vissa står kvar och stirrar. Intensivt och obehagligt. Vissa kommer in och går snabbt ut igen. Ointresserade. Ingen försöker ta sig upp på scenen och ställa sig bredvid mig. Täcka mina ögon från det starka ljuset, vifta bort alla andra. Ingen har kommit och gjort det på tre år. Och kansker kommer han aldrig.


Kvar sitter jag och dinglar med benen på scenkanten, tittar ut i den så gott som tomma salen, beundrar mina nyfunna skrattrynkor i spegeln på väggen, blir visare och mer vild.


Ensam sitter jag kvar på scenen.



Av asabovesobelow - 8 maj 2016 20:39

Här kommer en rusrapport som egentligen borde ha utspelat sig vid ett annat tillfälle. Och som jag egentligen inte skulle ha skrivit ner här men wtth.


Dvs inmundigandet av substansen skulle ha skett på säg en festival eller annan fet tillställning. Dvs brukar inte föreviga sådant i bloggar men.


Substansen var hursomhelst rent MDMA. Det har jag tagit tidigare men tyvärr alldels för lite utav. Det är nämligen en skatt som är svår att komma över i vårt karga land. I vanliga fall är MDMA:t utblandat med tjack, vilket get det vanligt förekommande E, som ofta har en bieffekt av att tugga sönder sin mun och vara allmänt oskön, istället för att flyta runt och mysa.


Denna gång var en något ovanlig torsdagseftermiddag. Flera dagars ledighet var i annalkande och en god vän till mig bjöd hem mig till sig med det något kryptiska ”jag har något spännande till dig, se till att ha fått i dig alkohol när du kommer hit”. I vanliga fall brukar vi i gamla seders vanor (vi har känt varandra i 8 år) kicka en fet och chilla fett när tillfälle ges, men detta var alltså något utöver det vanliga verkade det som.


Jag var på väg ut till förorten och uteslöt det ena alternativet efter det andra. Ladd kom jag fram till var ett rimligt alternativ givet premisserna. Runt 21.30 satt jag i hans lägenhet, som han delar med en random syrian som även bistår honom med droger. Vi rökte lite, och vi ca 22.00 delade han upp ett piller och fråga om jag vill ha en halva. Jag tackade då nej, eftersom hans roomies närvaro psykade mig helt. Han hade en sjukt hetsig och påträngande energi, samt pratade en jävla massa om knivrån, vilket inte föll mig i smaken det minsta.


Knappt så jag stod ut, så jag frågade om inte vi kunde ta en promenad, jag och min homie. Sagt och gjort så gjorde vi det och vandrade långt ut utanför bostadsområden, mot vad som skulle kunna benämnas skogsväg/åker/hästhagar. Strax innan vi äntrade den mörka vägen frågade jag honom hur han kände sig. Han svarade ”utmärkt, det kickar på” och frågade om inte jag ville ha den andra halvan.


Jo då, nu var jag redo. Jävligt besk och vidrig sköljdes den ner med medtaget vatten runt 23.00, och vi vandrade på. Allting sig likt fortsatte vägen in i skogen, helt dold från gatubelysning. När vi äntrande den något kyliga stigen så kände jag att jag helt plötsligt kunde smaka den kalla, friska luften. Den smakade blommor, mörker, skog och vår. Jag skrattade till, fan vad härligt och samtidigt läskigt det var att gå här. Jag hade på mig en lång, vit kappa och insåg att jag måste se ut som ett spöke på den mörka stigen. Rusandes fram på stigen skrek jag ”ser jag ut som ett spöke?” till min polare, och galopperade nedför backen. Han bekräftade att mycket riktigt var så fallet. Jag skrattade och sprang i mörkret. Nu hade det slagit till som det skulle.


Luften smakade, himlen glittrade och det enda som jag kunde var att skratta och springa. Vilket försiggick i ca en kvart. Känslan var en dunkande värme som spred sig i hela kroppen. Allt var NICE. Det var mmmmmmmmmmm. Den enda känslan jag kunde frambringa var mmmmmmmmmmmm. Jag såg skyltar som såg ut som människor, träd som lutade sig inbjudande ner över den mest magiska stigen man kunde tänka sig och stjärnor som blinkade till just mig i spektakulära mönster. Det enda som fanns var skratt, ett stort leende av aldrig sinande lycka.


Vi rökte lite till för att boosta det hela och fortsatte vår vandring. Tåg dundrade förbi på det närliggande spåret och himlen lös av stjärnor. Ruset var lugnt. Det var inte studsigt, hetsigt eller uppåt. Det var ett stilla liv av välbefinnande och ren lycka. Vi gick en bra bit och förundrades över hur ovanligt nice allt kändes.


Något omtumlade och påtända ramlade vi in i lägenheten efter den alldeles för långa promenaden. När vi satt i soffan kom plötsligt ett behov av att vara väldigt personlig och ärlig. Vi snackade om allt från barndom till varför ens föräldrar är som dem är och ens tidigare förhållanden till människor.


När jag satt i soffan så var det ungefär ”den bästa känslan i hela världen” blandat med ett ganska långsamt käkarbete, samt ett helt klart avdankande av hjärnkapacitet. När man drack vatten så var det godaste som man smakat. När man rökte så var det så otroligt fantastiskt. Samtidigt upprepade man floskler och hade svårt att hitta sitt ”jag”, dvs hitta sig själv i situationen. Var jag ens där eller var det en dröm.


Runt 3 på natten så började jag dala och fick en återkommande känsla som jag brukar beskriva som ”tankejagande” (den uppstår även när man röker för mycket gräs). Dvs, det är helt omöjligt att få ner tanke i ord, för att man inte kan få fatt på tanken. Inte nog med att man inte får ordning på befintliga tankar, så susar det även runt en massa makabra saker i sinnet, som man sällan brukar få lov att få tillgång till. Oftast är det rätt obehagliga grejer som man annars har sinnesstyrkan nog att hålla borta, men efter E eller MDMA så har hjärnan sin gard rätt lågt, och det är nästintill omöjligt att styra tankeförmågan. Man är lite utav en åskådare till sin tankescen. Dvs ingen påverkan whatsoever utifrån, därför kallar jag det ”tankejagande”. Mycket obehagligt och högst störigt.


Utan möjlighet till att formulera en enda mening till så föll dig sig dags att lägga sig. Men icke sa mitt sinne, och så fick jag lov i vanlig ordning, att vandra runt planlöst i lägenheten tills jag kunde lugna ner mig tillräckligt för att sova. Det skedde vid ungefär 4.30 i symbios med soluppgången.


När jag vaknade vid 10.00 var jag mest trött. Jävligt jävla trött. Jag steg upp och gled bokstavligen ut till vardagsrummet. Utan dunkande huvudvärk, men något dåligt koordinerad, famlade jag mig ut på den soliga balkongen och slog mig ner bland allt skräp som belamrade den. Solen lös på mig och jag MÅDDE BRA. Mycket mycket bättre än en genomsnittlig dag, vilket jag tog för givet att MDMA:t stod för.


Utan att gå in på för alltför många, rätt ointressanta detaljer, så mådde jag jävligt bra den fredagen. Den var lite i slowmo, lite för nice, jag var lite för efterbliven och allting var bara lite för allmänt gött. Vilket jag helt klart skyller på mdma:t. Ingen avtändning, inga vedervärdiga känslor, inget som tedde sig annorlunda förutom att allt var sjukt nice.


Så här i efterhand så borde jag helt enkelt ha tagit mer.


Lek väl kids!

Av asabovesobelow - 4 maj 2016 16:36

För mycket sol. För mycket kärlek. 


Jag ville bli kär. Jag fick det. Men jag vill inte vara kär i någon som redan har någon. Jag vill bara ha slutna ögonlock, ett trevande leende och känslor. Sol i ansiktet, en ölklunk och händer som hittar varandra. Det är väl det som är kärlek. Det är väl det som är lycka. 


Lycka är väl att vara med varandra bara. Jag har haft det, men det var längensen. Att bara vara lycklig för att den personen är där. 


Ledsamheten tar över, alkoholen tar över. Sen går man hem och lägger sig och så var det med det.


Så var det med det. 

Av asabovesobelow - 11 mars 2016 18:28

Är megafin idag. Röd i vissa partier. Alltså från halsen och uppåt. Samt naglar.


Kommer ihåg en tid då jag matchade bättre än så. Var inte bara hårband och smycken, med naglar. Det var hår och kläder och smink och fuck knows what. Jag har alltid haft en tanke med hur jag ser ut. För det mesta åtminstone. Annars är helgråa myskläder och min rastafarimössa mest nice, none of that fancyness or suit when imma home. 


Det fanns mycket då. Mycket som jag inte längre gråter över. Jag grät längre, mer än jag trodde. Men nu är det över, inga hjärtknip, inga tårar över det förgångna. 


Jag ska framåt. Jag vet vart mitt liv ska finnas, vart idag leder. Och det är jävligt gött.


Jag har mothaflying landat. Thanks. 


Jag har längtat efter att må bra. Nu gör jag det.






Av asabovesobelow - 26 januari 2016 19:22

Våga inte titta på mig om du inte menar allvar. Ser småfolk som stirrar förläget och tror på det bästa. Hade glömt det. Inget annat än: "Hej du är jävligt fräsch, är du med mig nu?", duger.


Bästa vän. Det var så trevligt att träffa dig. Vi tog aldrig bild tillsammans vilket var min intention för att minnas denna januarikväll 2016. Det har ju gått så lång tid nu, vi kan nästan klassificera får vänskap som lång. Fem år av vänskap är en märkligt lång tid, för det har då inte känts som fem år. 


Vi förstår varandra, det är nog det bästa. Vi fattar bara, du är där och jag är där, och det blir bara sjukt rimligt att prata om det. Jag hoppas att du är den rimligaste människan jag träffat, för det verkar som det. För när man stöter på verbalaundervattenstenar med andra, så är det sällan vi gör det. Allt går att lufta. Och vi är ok med det. Det finns inget som vi inte kan prata om, och det har gjort ont då och då, men framför allt har det känts som att man inte kan prata så med någon annan.


Ta vara på mina tips:


Vänta ut det hela till hösten, kör sedan. Sätt din kärleksrelation framför dig själv, om du vill ha kvar den. Njut av att du kan njuta, din livsvision är att njuta av din omgivning. Följ henne, och låtsas som att du leder, det kommer du att vinnna på. Jag borde inte ge dig relationstips men jag är så snäll att jag gör det. Det räcker med att du låtsas att det är du som bestämmer, så blir allt frid och fröjd. Hon behöver inte en megörlig och diplomatisk man, hon behöver någon som stampar i golvet och tar täten. Kan du åtminstone låtsas fram det så är du hemma.


Lovar <3. Lycka till.

Skapa flashcards