jag tror inte att jag är den enda som stör sig på människor med en smartphone. Dessa jävla typer som totalhavererar varje fest genom att stå i var sitt hörn, och uppdatera sina facebookvänner på andra sidan rummet, om vad som händer i rummet.

denna armé av människor som sitter i varje spårvagn och stirrar ner i exakt likadana fyrkantiga datorer, med uttrycklösa ansikten.

känslan av romantik när ett par sitter på en restaurang med en varsin telefon i handen i fullständig tystnad.

dem som går på toa tillsammans med sin telefon.

jag har nyligen upptäckt problemet alla talar om. för inte så längesedan införskaffade jag mig min alldeles egna, unika smartphone. Samtidigt har jag dyrt och heligt lovat alla familjemedlemmar (min pojkvän) att jag inte kommer att sitta med näsan i onlinespel dygnet runt... som vissa andra av våra vänner. Och jag tycker ändå att jag har gjort ganska bra ifrån mig, men mitt problem är att min telefon är nu så kapabel, så bra, så smart, så rolig, och så dyr, att det känns som ett meningslöst köp om inte man pillar på den konstant.

Den ligger här bredvid mig, så smidig, så high-tech, med sån fantastisk upplösning och så många appar, att varje gång jag tittar på den, så måste jag ta upp den.. och åtminstone låsa upp den.

det är allas vårt problem, vi har införskaffat telefoner som inte ligger i väskan och är till för att prata med någon som befinner sig längre bort, vi har införskaffat ett nanologiskt monster som föder på vår tid. Tid vi spenderar med att reflektera över det där mötet med en gammal klasskamrat vid stationen, tid vi spenderar med att göra våra nödvändiga behov i lugn och ro, den umgängestid vi har med varandra bor numera i våra söta smartelefoner. Telefonen som har revolutionerat våran tid, äter sig mätt på den.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag första gången fick höra om utmaningen att plita ner 100 saker som man vill uppnå i livet, så blev jag både ledsen och skrämsen. Detta var för två veckor sedan när jag gick till affären och grät samtidigt för att mina dopamindepåer var helt ur...

Qbit är gamet. Önskar att musiken alltid lät och kändes så här.   Hur känns det?   Välmåendesuckar, musikens flow genomsyrar hela kroppen och orden flödar genom sinnet, melodin leker utanpå och innaför. Mer uppmärksam, tuggar till lite då och...

Vet inte varför jag är en så romantisk själ. Borde vara mindre så, men ascendenten är en stark faktor. Hos alla. Ens ascendent är ett av trion som utgör ens persona. Dit räknar man sol, måne och således asc. (din är oxe, oxe, stenbock om du ville vet...

Åt precis den värsta carbonaran jag någonsin har smakat. 165 kronor. Otroligt ovärt. Less på att vara i singular. Ja, singular. Inte för att jag inte tycker om det, men less på att inte få kramas och stå tätt, tätt intill. Hålla hand och andas in var...

Här kommer en rusrapport som egentligen borde ha utspelat sig vid ett annat tillfälle. Och som jag egentligen inte skulle ha skrivit ner här men wtth.   Dvs inmundigandet av substansen skulle ha skett på säg en festival eller annan fet tillställn...