Det är så skönt att glömma bort tid, fader tid (saturnus, även känd som mytologiska kronos, som tar ut sin rätt via tid) som styr hela vår tillvaro, reglerar vad och hur saker görs och schematiserar våra dagar. En torsdag kl 11 är dem flesta på jobbet eller i skolan, men på fredag kl 20.00 är inte en kotte nykter (förutom dem gravida och nykterister då).

Att göra saker när man behagar däremot är desto trevligare. Vakna runt 08.30, tända en spliff och bara ligga i sängen och sega. Vara full likt a-lagarna i stan redan vid 13. Skulle jag inte glömma bort tiden? Påminner mig om dem goda, gamla dagarna. När ingeting spelade någon roll. Det kanske är oansvarsfullt.

Ligga på golvet i ett dunkelt, oktobrigt dagsljus och lyssna på musik med en bas som skakar väggarna. Jag gillar det.

Känner mig som ett jävla vilddjur när det ligger blodiga, söndergnagda benslamsor framför mig. Som ett lejon ungefär.