Dag 40. Hade det varit. Förmodligen. Jag håller inte koll på dagarna. Jag håller koll på ensamna kvällar, efter ångestfyllda eftermiddagar. Jag är så lättpåverkad. Hatar min kräftASC och ett fyllt 4e hus för det mesta, det bidrar fan inte med något positivt, utöver ett oskuldsfullt utseende och en tveksam intuition. Vid en första anblick.

Mest är det naitivitet, osäkerhet, tveksamhet, känslosamhet och pessimism som är min första reaktion på omvärlden. Kunde varit utan.

Hatar att arbeta. Får mig att känna mig gammal och seriös. Det är inte dags än. Önskar att jag slapp allt som krävdes av mig för att "man ska". Vill stå under bar himmel i Spanien, påverkad av något, dansandes till fet musik, omgiven av randoms, men även honom. Han den där som är minst lika taggad på att ta droger och uppleva världen. Som tar på sig kostym på måndagsmorgonen, men ligger på golvet med mig på fredagsnatten. Är öppensinnad, vill uppleva verkligheten tillsammans, men inte så som den ser ut, utan i ett grann av perspektiv och lyckorus. Han som inte rynkar på näsan åt att ta amfetamin och prova att ha sex på allt från gräs till heroin. Han som stoppar mig när jag skenar iväg. Stabilliserar och förklarar att imorgon kommer en till dag. Du behöver inte lägga alla resurser i dagens dag, för ty den går över. Jag glömmer bort det hela tiden. Just idag spelar så stor jävla roll, hela tiden. Just ikväll måste jag vara påverkad, just ikväll ska jag ha det trevligare än annars. Har inte hänt på flera månader att jag skulle haft en "vanlig" kväll, som alla andra. Jag altererar jämt min verklighet. Så fort jag får möjlighet är jag där och ska sno saker som jag anser förgyller vardagen. Varje dag. Kunde inte varje dag varit berusning i sig?

Bara lyckostar lever så. Människor som har lugnet, en inneboende harmoni. Jag tror inte att jag saknar den, den är bara trasig. Min harmoniradar är inte riktigt som den ska, den fungerar åt motsatt håll. Den kräver något annat än vanliga dagar för att må bra. Suger musten ur mig och min hälsa. Jag och min harmoni är fiender, bittra motståndare som drar åt varsitt håll. Vem krävs för att stabilisera den? Med exakta termer så vore det någon som har planeter i 3-10e graden av vattumannen eller tvillingar. Helst Vattumannen, för där sluts min Venus/Mån trigon i en storartad lufttriangel. Som bara skickar massa harmoni till min stackars Venus. Någon som tar udden av den interna konflikten som jag slåss med och förlorar varje dag. Å andra sidan skulle jag kanske hellre bli utmanad av en stor kvadrat av någon med Venus i 5-10e graden Väduren. Vem vet. Vem fan vet.

Nu ska jag krypa ensam till min stora säng och försöka komma till ro med mitt helvete. Det kommer att gå över, det gör det alltid. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag första gången fick höra om utmaningen att plita ner 100 saker som man vill uppnå i livet, så blev jag både ledsen och skrämsen. Detta var för två veckor sedan när jag gick till affären och grät samtidigt för att mina dopamindepåer var helt ur...

Qbit är gamet. Önskar att musiken alltid lät och kändes så här.   Hur känns det?   Välmåendesuckar, musikens flow genomsyrar hela kroppen och orden flödar genom sinnet, melodin leker utanpå och innaför. Mer uppmärksam, tuggar till lite då och...

Vet inte varför jag är en så romantisk själ. Borde vara mindre så, men ascendenten är en stark faktor. Hos alla. Ens ascendent är ett av trion som utgör ens persona. Dit räknar man sol, måne och således asc. (din är oxe, oxe, stenbock om du ville vet...

Åt precis den värsta carbonaran jag någonsin har smakat. 165 kronor. Otroligt ovärt. Less på att vara i singular. Ja, singular. Inte för att jag inte tycker om det, men less på att inte få kramas och stå tätt, tätt intill. Hålla hand och andas in var...

Här kommer en rusrapport som egentligen borde ha utspelat sig vid ett annat tillfälle. Och som jag egentligen inte skulle ha skrivit ner här men wtth.   Dvs inmundigandet av substansen skulle ha skett på säg en festival eller annan fet tillställn...