Tystnadsleken kan börja. Vem vinner? Hon är som framgångsrik, attraktiv, välklädd, smart och kan använda både mun och fitta, med ett saftigt arv och en kandidatexamen, eller en fattig narkoman som bor hemma hos pappa och klipper sig en gång per år?

Oddsen är ofattbara. 

Mitt starkaste vapen i alla relationer, oavsett med vem, har alltid varit "jag bryr mig inte". Jag vänder mig alltid om och går, för att jag är inte beroende av NÅGON. Och saken är att jag egentligen i grund och botten faktiskt inte bry mig. Visst, det är ledsamt och tråkigt när människor inte vill vara med en, eller väljer att gå sin väg, men antigen tar man mig som jag är, med hull och hår, eller så kan man fortsätta på sin egen livsväg, utan att leva på min tid, och försöka anpassa mitt liv till deras. 

Jag har alltid varit ensam. Människor har kommit och gått i mitt liv, vissa har tyckt att det är värt det. Att stanna vid min sida. Trots min egensinnighet. För trots den finns det mycket i mig som man kan uppskatta, både som vän och pojkvän. Men det ligger alltid hos den andra parten om hen (oftast han) väljer att ta mig och mina principer och åsikter, eller om han väljer att bete sig som ett rövhål, och således inte får vara en del av mitt liv.

Jag har alltid haft starka principer när det kommer till det motsatta könet. Jag har endast sex när jag vill, jag gör inte saker "för att vara snäll", eller för att "du måste ju ställa upp för mig". Jag öppnar inte mitt i natten. Jag går aldrig hem till någon mitt i natten. Jag sitter inte och väntar på några jävla samtal eller sms, eller gör något som jag inte känner för. Jag är väldigt medgörglig när inga av mina principer står på spel, men börjar något ruckas så att jag måste gå emot mig själv, så är det oftast tvärnej. Det är för att jag inte är rädd för att vara ensam. Jag hoppas att alla människor känner efter och gör på samma sätt, för ditt liv, det är mer värt än något annat. Slösa inte det på andra människor. Det är aldrig värt det.

Saknar mitt hem idag. Vill vandra nerför bekanta gator, gå ner till Mälaren och titta ut över vattnet. Ta en promenad bort till högskolan och titta på dem tysta byggnaderna. Igår fick drygt 40 glada personer beskedet att dem i slutet av augusti ska påbörja sin väg till att bli beteendevetare på min högskola. Jag minns den dagen för fyra år sedan. Jag satt ensam hemma hos mamma och hade fått antagningsmejlet. Mina händer darrade när jag klickade upp det och jag var förberedd på det värsta.

Antagen.

Jag hade aldrig haft sådan tur i mitt liv tidigare. Jag rusade ut till balkongen, ringde till min bästa vän, min mamma och skrek glatt i luren att jag ska börja plugga. Jag ska bli beteendevetare. Och två månader senare satt jag där, nyfiken, förvirrad och förväntansfull. Om jag bara hade vetat den dagen vilka fantastiska år jag har framför mig. Hade jag bara fått sätta mig där igen, med allt i backspegeln, så hade jag njutit så jävla mycket av varenda sekund av dessa år, jag hade klamrat mig fast vid varje fest, varje vän, varje föreläsning, varenda jävla dag hade jag värdesatt. För det var den bästa tiden i mitt liv. Dem absolut bästa tre åren som jag någonsin varit med om. 

Jag lever inte ett värdelöst liv idag. Men då, det var magi. Gemenskapen. Att få bli den jag är. Att få blomma ut och växa. Att inte behöva handskas med vuxenproblem så som affärsplaner eller diverse kalibrireringfrågor. Puh. Livet alltså. 

Kommer att sitta här om fyra år och bedyra hur denna tid var den bästa i mitt liv. Äsch, jag är frisk, jag är snygg, jag har pengar, det är lördag, jag har semester, det är sommar, och nu ska jag ge mig ut på äventyr.

Saker är vad man gör dem till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag första gången fick höra om utmaningen att plita ner 100 saker som man vill uppnå i livet, så blev jag både ledsen och skrämsen. Detta var för två veckor sedan när jag gick till affären och grät samtidigt för att mina dopamindepåer var helt ur...

Qbit är gamet. Önskar att musiken alltid lät och kändes så här.   Hur känns det?   Välmåendesuckar, musikens flow genomsyrar hela kroppen och orden flödar genom sinnet, melodin leker utanpå och innaför. Mer uppmärksam, tuggar till lite då och...

Vet inte varför jag är en så romantisk själ. Borde vara mindre så, men ascendenten är en stark faktor. Hos alla. Ens ascendent är ett av trion som utgör ens persona. Dit räknar man sol, måne och således asc. (din är oxe, oxe, stenbock om du ville vet...

Åt precis den värsta carbonaran jag någonsin har smakat. 165 kronor. Otroligt ovärt. Less på att vara i singular. Ja, singular. Inte för att jag inte tycker om det, men less på att inte få kramas och stå tätt, tätt intill. Hålla hand och andas in var...

Här kommer en rusrapport som egentligen borde ha utspelat sig vid ett annat tillfälle. Och som jag egentligen inte skulle ha skrivit ner här men wtth.   Dvs inmundigandet av substansen skulle ha skett på säg en festival eller annan fet tillställn...