Direktlänk till inlägg 18 april 2012

viärrastlösaänglarochvirvlandedårar.

Av asabovesobelow - 18 april 2012 00:28

I'm back. Tillbaka i kalla Sverige som bjuder på allt annat än det vårväder jag förväntade mig. Min utlandsresa var helt okej, det var oerhört skönt att hamna i ett land så pass långt borta och annorlunda från mitt älskade Sverige och min älskade stad. Men jag kan inte förklara det lyckoruset jag upplevde när jag gick av tåget i Västerås, och 10 minuter senare låste upp min ytterdörr för att mötas av min mysiga lilla etta som hade stått tom i lite mer än 14 dagar. Samma kväll var det festligheter på schemat, och ingen var mer taggad än mig på att festa och bli full (efter två veckor med familjen). Och det blev jag, då jag hade mer än tre liter vodka hemma efter utlandsresan. Det hela slutade, tråkigt nog, med att jag satt och grät i min soffa, och mina bästa vänner försökte få ur mig vad fan det gällde. Det enda problemet var att det inte var något specifikt som fick mig att gråta, det var bara en mix av alla dem känslor jag upplevt på sistone. Intressant nog, så lyckades jag inte med att slänga ut en av mina vänner (soloxen/tvillingmånen ni vet). Han som jag är så svag för. Han vägrade att gå och det slutade med att vi satt och pratade i lite mer än två timmar. Jag hällde ut allting över honom. Det där bollplanket jag saknar blev han den kvällen (han är det bollplanket jag föreställt mig vid min sida det senaste året). Och jag avskyr det. Jag avskyr tanken på att han, som lägger sig bredvid en annan tjej varje kväll, fick höra mina högst privata tankar och upplevelser. Jag mår dåligt av att han fick ta del av något så personligt, något som ingen av mina vänner känner till eller vet om. Jag vet inte om hans uppfattning om mig ändrades efter denna kväll, men jag, återigen, hatar att det blev så. Det var fantastiskt att få känna på hur det skulle vara att ha honom, i ett par timmar den natten. Men jag klarar inte av att leva i illusionen att vi någonsin skulle kunna vara tillsammans, att han skulle lämna sin flickvän för mig. Och jag klarar inte heller av tanken att han stannade den natten av ren tvillingsnyfikenhet, och inte för att det är mig det gällde. Det hade kunnat vara vem som helst som inte ville prata och öppna sig. Han hade tryckt på tills han hade fått reda det som intresserade honom. Bara för informationens skull. Det är därför jag knappt klarar av tanken på att han fick ta del av så mycket personliga tankar och funderingar. Hade det varit för att han hade brytt sig om vad jag känner och varför jag är ledsen, hade det varit en annan sak. Men så var inte fallet.


Jag funderar fortfarande mycket på vattumannen som bor under mig. Jag är fortfarande stundvis lycklig över mitt liv, och ibland åt helvete ledsen för att jag är ensam. Jag dricker fortfarande ofta. Jag har nästan slutat röka. Jag har köpt massvis med astrologiböcker i landet jag besökte. Jag har blivit duktigare på transiter (när planeternas aktuella rörelse formar aspekter till ens ursprungliga födelsekarta, och på så vis påverkar ens vardag). Jag är fortfarande ensam.


Och jag ska lägga mig.


Godnatt.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av asabovesobelow - 11 augusti 2016 18:56

När jag första gången fick höra om utmaningen att plita ner 100 saker som man vill uppnå i livet, så blev jag både ledsen och skrämsen. Detta var för två veckor sedan när jag gick till affären och grät samtidigt för att mina dopamindepåer var helt ur...

Av asabovesobelow - 10 juni 2016 19:28

Qbit är gamet. Önskar att musiken alltid lät och kändes så här.   Hur känns det?   Välmåendesuckar, musikens flow genomsyrar hela kroppen och orden flödar genom sinnet, melodin leker utanpå och innaför. Mer uppmärksam, tuggar till lite då och...

Av asabovesobelow - 2 juni 2016 21:12

Vet inte varför jag är en så romantisk själ. Borde vara mindre så, men ascendenten är en stark faktor. Hos alla. Ens ascendent är ett av trion som utgör ens persona. Dit räknar man sol, måne och således asc. (din är oxe, oxe, stenbock om du ville vet...

Av asabovesobelow - 10 maj 2016 21:32

Åt precis den värsta carbonaran jag någonsin har smakat. 165 kronor. Otroligt ovärt. Less på att vara i singular. Ja, singular. Inte för att jag inte tycker om det, men less på att inte få kramas och stå tätt, tätt intill. Hålla hand och andas in var...

Av asabovesobelow - 8 maj 2016 20:39

Här kommer en rusrapport som egentligen borde ha utspelat sig vid ett annat tillfälle. Och som jag egentligen inte skulle ha skrivit ner här men wtth.   Dvs inmundigandet av substansen skulle ha skett på säg en festival eller annan fet tillställn...

Ovido - Quiz & Flashcards