Jag har har haft två omtumlande veckor. Det har hänt så mycket samtidigt, pojkar hit och pojkar dit. Båda kräftor, en av dessa har till och med en mån/sol konjuktion i kräftan, vilket var det som drog mig till honom från början. Men efter lite umgänge så insåg jag att hans lugnhet är för mycket. Han är väldigt annorlunda, väldigt specifik.

Jag har förstått att folk som är födda under nymånen, alltså dem som har en sol och månkonjuktion i något tecken, står ut bland andra. Dem är liksom tagna ur en annan värld. Dem är sällan perfekta som man skulle kunna tro, eftersom känslor (måne) och vilja (sol) står tillsammans och jobbar mot samma mål (vilket bör innebära perfektion, dem vet vad dem vill liksom). Dem är bara fokuserade på sina önskningar (månen). Det är speciella människor. Jag skulle vilja träffa någon med en sol/måne konjuktion i lejonet, det skulle vara spännande. Nu har jag träffat någon som har en kräft sol/måne konjuktion, vilket innebär att månen är den ledande planeten här då den är hemma i kräftan. Känslig, lugn, eftertänksam, intuitiv, långsam. Det är månen det. Men när solen styr hemma i lejonet så kommer personen att vara helt annorlunda. Aktiv, eldig, impulsiv, stolt, lite som en kung. Och jag skulle vara hans drottning. Äsch, vem försöker jag lura, inget annat än en luftmåne är god nog åt mig.

Jag vet inte om astrologi förstör för mig eller gör mitt liv bättre. Mestadels är mitt liv baserat på astrologi, det är inte ens så att jag tar hjälp av det ibland, mina analyserande tankar kretsar runt planeter, stjärntecken och hus, för att strukturera och placera mitt liv, händelser, människor och känslor. Men.. jag kan ha fel då och då, jag är ingen utbildad astrolog. Rent intuitivt tror jag dock att jag är ganska duktig på att läsa av kartor rätt. Men här är ett exempel.

Jag var på en dejt för inte så längesen, och självklart så kollade jag upp hans karta innan för att se vad han är för typ. Han var en vattuman (solen där) med typ ALLA andra planeter i stenbocken, inklusive månen (det viktigaste för min del). Allt detta innebar (förutom att månen faller i stenbocken, aka mår dåligt där. hon är på besök hos stränga och okänsliga saturnus) att dem flesta av HANS planeter hamnar i MITT sjunde hus, vilket gör att vi i teorin är en helt okej match. Problemet var bara att med så många planeter på en och samma plats finns det inget utrymme för aspekter mellan planeterna. Det är en enda stor konjuktion, en samling av dem. Han är liksom som han är, han kan inte ta emot signaler från olika aspekter mellan planeterna i olika tecken, och utvecklas någonstans, han är precis som han är. Konjuktioner ger oerhört specifika människor, människor som föds på ett visst sätt och stannar på det sättet. Människor med planeter som fyller hela zodiaken har mer möjligheter i sitt liv, dem kan liksom utvecklas åt något håll, göra något åt saker som sker i deras liv. Människor med få aspekter är bundna till det dem fått, dem är kort och gott ensidiga.

Men hur som, vi kom väl överens, jag kan inte säga något annat. Han var lika pratglad som mig, nyfiken, trevlig, rolig, allt sådant. Jag kände väl inte direkt någon attraktion, men allt annat var ju kul. Bara det att när jag dejtade min trevliga granne som hade ungefär samma planetplacering (något annorlunda), så var det också annorlunda. Jag blev fan kär i honom nästan på en gång. Utseendet, check. Vilja ligga med honom, check. Men jag ska inte säga något, här spelar såklart ASC och första huset in, OCH även mars som låg i konjuktion med min fantastiska tvillingmåne. Så visst var det skillnad. Jag förvirrar mig själv ibland.

Nu så. Nu ska jag glömma bort min älskade, den där jävelen (hejskånevän). Jag orkar fan inte mer. Jag orkar inte tvivla. Jag har ALLT jag behöver veta för att fatta ett beslut. Men jag kan inte. Jag vet att jag begår ett misstag. Jag ser det redan nu. Men det får vara. Jag är för ung för att behöva bry mig om denna skit. Låt mig få lära mig av mina misstag, låt tiden gå, låt mig se honom lycklig med en annan kvinna, en kvinna som kan ge honom ett barn. En kvinna som inte är jag. Låt mig se min lycka, min framtid glida iväg, så kanske jag lär mig beslutsamhet någon jävla gång. Tack.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag första gången fick höra om utmaningen att plita ner 100 saker som man vill uppnå i livet, så blev jag både ledsen och skrämsen. Detta var för två veckor sedan när jag gick till affären och grät samtidigt för att mina dopamindepåer var helt ur...

Qbit är gamet. Önskar att musiken alltid lät och kändes så här.   Hur känns det?   Välmåendesuckar, musikens flow genomsyrar hela kroppen och orden flödar genom sinnet, melodin leker utanpå och innaför. Mer uppmärksam, tuggar till lite då och...

Vet inte varför jag är en så romantisk själ. Borde vara mindre så, men ascendenten är en stark faktor. Hos alla. Ens ascendent är ett av trion som utgör ens persona. Dit räknar man sol, måne och således asc. (din är oxe, oxe, stenbock om du ville vet...

Åt precis den värsta carbonaran jag någonsin har smakat. 165 kronor. Otroligt ovärt. Less på att vara i singular. Ja, singular. Inte för att jag inte tycker om det, men less på att inte få kramas och stå tätt, tätt intill. Hålla hand och andas in var...

Här kommer en rusrapport som egentligen borde ha utspelat sig vid ett annat tillfälle. Och som jag egentligen inte skulle ha skrivit ner här men wtth.   Dvs inmundigandet av substansen skulle ha skett på säg en festival eller annan fet tillställn...