Läser lite bloggar om gravida damer (unga tjejer), tittar på instagram på småungjävlar bilder och inser att vilken jävla tur jag har som inte behöver anpassa min vardag utefter en annan liten person som ständigt kräver någonting. Ja jo, man älskar sina barn och får tillbaka gånger hundra och ser dem växa upp, osv, osv. Säkert jätehärligt, och nånting man ska få uppleva någon gång i livet. Men idag känner jag bara hur jävla skönt det är att kunna sitta och dricka bärs på en torsdagskväll, med datorn i knäet. Slicka av cheeseballssmulor från fingrarna och gå och lägga mig mitt på natten. Som någon sa "när ska man hinna ligga i sängen och dricka champagne en hel dag, om inte när man inte hunnit skaffa familj än?". Det bara slår mig hur skönt det är att inte behöva ha ansvar för något annat än en lurvig liten varelse som kräver högst ett par promenader per dag. Barn i all ära, men varför har alla så bråttom? Varför har alla 20-25-åringar jag känner gift sig och skaffat barn? Som att man inte hinner.

Friheten är ju bara fantastisk.

Varför är folk lyckliga för? Varför betyder ingenting nånting längre? Inget smakar, luktar eller ger ifrån sig någon färg. Ingenting är gott eller roligt. Varje tanke handlar om hur miserabel denna värld är, hur miserabel jag har fått mig själv till. Hur hösten med dess mörker, kyla och nakenhet kommer att sänka sig över min vardag, strimla den i bitar varenda jävla dag. Varenda jävla dag ska jag må så här. Jag ska vakna och det kommer inte finnas någon anledning att gå upp. Det kommer inte heller finnas någon anledning att lägga sig. Det finns ingen anledning att göra något längre. Min tomma lägenhet och mitt inte längre liggvänliga golv skriker till mig "var det inte det här du ville?!". Det finns inget som förklarar det här, och jag orkar inte ens tänka tanken att något kan ha sina skäl till vad som sker. Det är en tanke som bara provocerar mig. Jag vet inte vad gör och jag vet inte vad jag håller på med, vad jag tänker, varför min hjärna får för sig saker som jag inte kan hantera sen i efterhand.

Jag vill bara att det ska försvinna. Kan inte jag få må bra bara? Kan inte jag få en period då harmonin råder inuti mig, i min hjärna och i mitt hjärta? Kan det bara sluta gå sönder nu, jag har inte längre någonting kvar som kan gå sönder, förutom alla jävla glas som frestar min ilska.

Det känns lite som den där fyllecellen, den paniken över att det är över nu, kvällen är slut och morgondagen med dess lycka är inte ens nära. Paniken, skriken och tårarna, ett lortigt blodigt golv, metallisk toasits och en äcklig smutsgul madrass. Ljudet från motorn och en metertjock ståldörr. Och vetskapen om att det här, det här är min närmsta framtid. Och det här, idag och imorgon och dagen efter det och efter det är min närmsta framtid. Jag måste genomleva den, men jag vill inte. Jag vill bara inte. Jag vet inte hur bara. För det går inte att ha det så här.

Kräftan är ett moderligt tecken. Det är ett stjärntecken som styrs av månen, symboliserar känsloliv, moderlighet, omhändertagande och sentimentalitet. Men framför allt är det ett tecken som står för att vara mamma, för att kunna bära ett barn och föda det, ge det mat i form av mjölk, ta hand om det och se till att det lever, kort och gott beskydd och reproduktivitet.

När man har sin ASC (ascedent, stigande stjärntecken i öst när man föds som karakteriserar en stor del av sin identitet) i kräftan, blir en del av ens personlighet plågsamt medveten om hur det skulle kunna vara, och hur viktigt det är, att vara förälder, att vara mamma (ta hand om). Att ge liv. Det är inte bara tillbakadragenhet och osäkerhet som syns utåt, man kan även föreställa sig en tydlig bild av hur det är att skaffa, ta hand om, och att ha barn.

När man blir frånryckt det på ett högst orättvist sätt, som docks speglas i kartan (dåligt aspekterad venus i 5:te hus, som står för barn och "fortsättning"), så blir man även plågsamt medveten om HUR det skulle kunna vara att ha en liten person som vore till hälften ens fantastiska själv och hälften den personen man älskar mest i världen, ens partner.

Det är så hemskt att inte bara ha en dålig förutsättning (omöjlighet) att skaffa barn, utan även ha en del i sin personlighet som starkt talar för att man inställd på att avla fram och uppfostra sin avkomma. Det är väl det som är så ironiskt med astrologi, livssväg och karma.

Det man i sin karta strävar och karmiskt vill efter, är kanske det man inte heller på något sätt kan uppnå i sitt liv, och därför står man i en evig konflikt mellan det som vill, men det som inte kan uppnås. Moment 22 i sitt esse.

Att se en ny, liten person med ens eget hår, ögon och karaktär, eller en liten person som speglar den personen man valt att dela sitt liv med, måste ändå vara en ultimata lyckan för dem flesta. Och för dem som det inte är lycka, dem har ändå oftast det valet att ta. Men vad händer när det valet rycks ifrån en? När man inte får fortsätta sitt släkte? När man inte får ge en ny, liten person allt det man kan och vet?

Jag vet, tror och lever efter att dem vägar och förutsättningar vi får, har en mening. Det finns en mening med allt som sker, och säkerligen finns det en universiell tanke bakom allt som sker i mitt liv och med mig, precis som med alla andra. Kanske är jag så insatt i astrologi för att få lugn och ro i mina problem. Kanske mina barn hade blviit missbrukare eller kriminella. Kanske hade jag varit en så dålig förälder, kanske hade jag uppfostrat min familj till något högst dåligt. Kanske jag hade förlorat mina småbarn i sjukdomar, olyckor, eller något annat. Kanske det hade tagit så hårt på mig att mitt liv inte hade längre varit värt att leva. Kanske finns det någon tanke på bakom, jag hoppas på det, jag vet inte det.

Men varje dag fortskrider, kvinnor blir gravida och föder barn som den mest naturliga saken i världen (vilket det är), och här sitter jag och hoppas på att mitt (och min partners) liv blir ändå tillräckligt bra utan att jag ser mina egna ögon i min dotters blick, eller min mans personlighet i min egen son.

Jag bilr äldre för varje dag och hoppas att jag värdigt kan leva hela mitt vuxna och gamla liv utan några större betänkligheter eller konsekvenser över det faktum att jag inte är en fullt normal kvinna, med ett fungerande reproduktionsystem. Jag hoppas att det varken påverkar mina relationer, mig eller mitt psyke till den grad att jag mår dåligt mer än vad gör idag. Jag hoppas att jag med värdighet kan se min kull växa upp och skaffa barn och familj utan att vara så avundsjuk att det påverkar mig, min partner eller dem. Jag tror, vet och hoppas att jag är stark nog att kunna leva det livet jag blev tilldelad utan att det faktum att jag är ofruktbar kommer att påverka mig så att jag mår så dåligt att det påverkar min livskvalite. Jag hoppas.

Solen i tvillingarna i konjuktion med jupiter. Något av ett storhetsvansinne, tror att han är mer snabbtänkt och lite bättre än alla andra. Snappar upp information och adderar den till det hav av saker han redan vet om en massa saker. Lekfull och ombytlig. Har många olika intressen, pratar, går och rör sig snabbt.

Månen är i vågen i konjuktionen med Lilit. En rättvis man som uppehåller alla sorters sociala koder och förståelser. Lugn och sansad, vältalig, uppskattar vackra ting och olika sorts uppmålade scenarion. Lilit är en mörk skugga till detta, där hon uppmanar till hyss och drar upp det mest innersta och mörkbelagda, och tvingar att gå över gränser, på ett obehagligt sätt där han tror att det är han som alltid har rätt. Har lätt för att tro att han har rätt. Kan dock lätt förstå någon annans perspektiv och sätta sig in i situationen. Är ganska objektiv och ser saker från båda hållen, alla situationer kan både vara dåliga och bra, det finns inget ensidigt, och sällan kan man komma fram till ett ensidigt svar. Söker en ständig partner som ska vara lika intelligent och snabb som han själv, den perfekta makan är en elegant, stilfull kvinna som aldrig glömmer bort att man ska vara vacker och samtidigt uppföra sig. Det går inte honom obemärkt förbi om man inte respekterar någon social regel, som att inte använda kniv och gaffel till exempel, eller abrupt avbryta någon som pratar.

Merkurius i tvillingarna, snabbtänkt, gott ordförråd och lätt för att prata. Snabbläst. Tänker i många olika riktningar, som ständigt grenar ut sig. Kan snackar sig ur väldigt många situationer, och förlitar sig på det.

Venus i kräftan, känslig och kan lätt ta illa upp om man inte visar sin kärlek för honom, genom beröring och omvårdnad. Gillar lugna kvinnor som flyter med, är lite barnsliga i sättet med stora förvånade ögon, som är mjuka och känslosamma. Kvinnan ska ha en lite lätt moderlig natur, ha en vilja att ta hand om levande ting, och vara något magnetisk för honom.

Mars mellan kräfta/lejon, å ena sidan en fortsatt känslighet, och handling och energin tar sitt avstamp i vad som känns för just den dagen, handlingar bygger på känslorna. Å andra sidan, en riktig kung, som känner sig som en kung, vill bli märkt och sedd som en sådan, och ständigt få höra hur bra han är. Flammar lätt upp och gör obetänkta saker, för students glans skull. Spontan. Allt detta då givetvis i trygga vrå av vänskapens kretsar, just på grund av känsligheten/tillbakadragheten som kräftan tillskriver mars, där dessutom venus befinner sig.

Vad jag tror vara Pluto i skorpionen på ASC, en lite lätt smygande första uppfattning. Som att han finns där någonstans i bakgrunden, men kommer aldrig riktigt fram bland människor som inte är bekanta för honom, dvs i större sällskap. Håller sig till sitt, men blir direkt väldigt påträngande när man tar kontakt och uppvisar intresse. Ihärdig men inte obehaglig på grund av månvågen som håller hans handlingar i schack, och ger det hela en lätt charm. Intensiv och tilldragande.

Den sista slutsatsen drar jag egen erfarenhet, eftersom jag har en vatten ASC jag med, fast i kräftan, där hans venus ligger. Vilket innebär att jag är en tjej till vars utseende och sätt han direkt associerar kärlek och attraktion till. Jag dras med för att han är 1. tvilling och våg, där min måne och venus ligger i konjuktion med hans sol och måne. 2. reagerar på vattnet och känslosamhet i hans horoskop. Och samtidigt respekterar honom för en lejonmars som bara lyser av glans.

Ingen jord, dvs ingen stabilitet, inget eftertänksamhet, inga vanor och rutiner. Ett virrvarr av tankar och information, händelser och livssituationer som hela tiden byts ut.

Med detta en del känslor och längtan efter en partner, som är öm och ger mycket närhet.

Ibland är astrologi så träffande att det förvånar mig, gång på gång kommer jag på intressanta mönster i mitt liv med hjälp av det.

Att kolla upp planetpositioner för alla viktiga (och alla överhuvudtaget) människor runt omkring är något jag har gjort i flera år, och efter den senaste undersökningen av allas kartor har jag upptäckt att alla mina pojkvänner har månen i samma tecken, vilket är lustigt för att månen är en rätt så rask himlakropp som går igenom sin omloppsbana på en månad, och slutför zodiaken då, vilket gör att den stannar i ett stjärntecken i snitt i 2-3 dagar, till skillnad från alla andra planeter som uppehåller sig i varje tecken och färgas av det en längre stund. Månen byter alltså tecken snabbt och ofta, vilket gör att alla människor förstår och upplever sin tillvaro, och sin socialisation på olika sätt, månen ansvarar för ens intuitiva upplevelse av sin tillvaro och hur väl man klarar av den existens som har blivit given en (alltså tillämpar sitt temperant och ger utlopp för det utan att det krockar med den insocialiseringen som vi alla genomgår när vi växer upp).

Det visade sig då att alla män som jag mer eller mindre har låtit mig komma nära (förutom typ julian casablancas som är en månoxe, och jag har ju hans ord tatuerade på min kropp, så på något sätt har jag låtit honom komma "nära"), har ett likadant sätt att adaptera sig till världen på, att hantera den, och.... det är män som uppfattar allting runt omkring sig materialistiskt, som nånting man kan ha användning av och ta på.

Lite som att världen är där för dem, och inte tvärtom. Att världen är en produkt av deras existens. Månoxar upplever att deras tillvaro är på något vis deras ägodel. Och eftersom månen känner sig bekväm i oxen, för att hon då är i symbios med venus som styr över det tecknet, och representerar skönhet och charm, är även månoxar charmiga, självsäkra män som bara genom sin existens är respektabla (just för att dem äger den, sin existens). Dem behöver inte ge utlopp för den, dem behöver inte kommunicera fram den, dem behöver bara ha den och använda den.

Man kan säga att dem genom en oxmåne strukturerar sin vardag med hjälp av det man får ut av att leva, dvs, bekvämlighet, fina saker, god mat, skönhet och nöjen. Dem fina sakerna är dessutom av lite mer kvalite kontra kvantitet, hellre en bra sak av något, än många dåliga och billiga. Deras inre förnimmelser är att dem med en bekvämlighet upplever tillvaron, att den är inte så svårhanterbar, som den till exempel kan vara för en lejonmåne som hela tiden kräver sin omgivning på uppmärksamhet för att finna den hanterbar och bekväm, det kan vara något så litet som ett gott skratt åt deras skämt eller utfall, men dem kräver det konstant. Månlejon är överlag människor som finner det tillfredställande att stå på en scen med all uppmärksamhet på sig, det behöver inte ens vara en scen, det kan vara en soffa där alla sitter vända mot dem. Det spelar nästan ingen någon roll vilken personlig planet går igenom lejontecknet, det blir ändå alltid ett rop på denna uppmärksamhet från sin omgivning.

Eller en skorpionmåne som uppfattar hela sin omgivning som en enda stor förolämpning mot sig själva som en identitet, en person. Dem känner att deras varande hela tiden provocerar dem och deras känslor. En svårare månposition givetvis, då månen i skorpionen är i direkt kontakt med mars, som symboliserar aggression och impulsivitet.

Jag har alltså hittills valt bekväma, charmiga och harmoniska män som gillar att avnjuta vardagliga trevligheter med mig, vilket inte kan tyda på något annat än att jag har en fantastisk smak när det gäller val av människor som jag vill spendera all min tid med. Men för mig är det förbluffande att det finns ett så tydligt mönster i min typ av män, vi är många som tror att vi följer ett visst mönster i valet av det motsatta könet, och för mig hittar jag underlag för det i astrologin, vilket är rightdown amazing.

Jag kan inte skriva, och ska inte ens testa.

Vad är det dem säger, att sätta prov på det mesta?

Jag kommer att sätta oss på prov, och dig skall jag fresta, men vill inte ens längre vara med och festa, på denna alldagligt tråkiga jäva fiesta.

Vill ligga hemma och må illa, blir förpestad, låta min värld bara stå stilla. Du kan ju få tid på mig att förspilla, stå över mig, titta ner på mig, du är inget annat än en synvilla.

Böja dig ner och viska i mitt öra, jag är inte han, vända dig om och sluta störa. Lämna mig där jag ligger, det är sådant som mig triggar.

Att gå vilse mitt i natten med rusdryck i blodet, ett ensamt låtsaskadaver, inte skyldig till några bravader. Inte ens några bra sådana, det jag vill är att dem ska mig övermanna.

Jag kan inte rimma, vill inte ens simma ut ur min dimma. Haha, låt mig bara stanna här förevigt, jovisst, för till slut blir ju någons plats ledig. Hennes plats blev ledig, men han är ju så långtifrån redig.

Att önska sig saker är normalt, till och med vanligt, men jag vet inte om jag vill ha dig i min samling.

Stå utanför alla andra, framför dem, hand i hand och le mot varandra.

Inse att vi är inte som alla andra, vi kan låta dem stå kvar och istället vandra.

Mot nya dar, nya ledsna kvällar, du och jag är en stellar. En samling av stjärnor, det är vad vi är, något i mig skär.

Uppe i himlen är det som även händer här, låt oss bara bli till en och samma atmosfär.

If we werent such good friends I think that I'd hate you.
If we weren't such good friends I'd wish you were dead.

Lite så känns det för tillfället med min käraste, tredubbla oxe. Det är helt sjukt hur jag har tagit så fel på vart hans måne befinner sig. MEN det helt fantastiska med astrologi, det är följande. Jag har hela tiden trott, utefter hans beteende, att han är en solklar måntvilling; pratsam, snabb, noterar saker på en gång. Alltså en total motsats till en månoxe som är väldigt lugn, ganska tyst av sig, och väldigt stabil kan man säga. Så jag har gått runt och trott att min kära oxe har en tvillingmåne, tills jag frågade honom rakt ut hur dags han är född. Och där föll alla mina ideér i spillror, för att hans måne faktiskt ligger på 24 grader oxe, i konjuktion med venus (bara det förklarar en del). MEN, det intressantaste här är att hans sol, och den där trevliga konjuktionen (venus/måne) hamnar i tredje huset som styrs av tvillingar. Därför är han en tydlig oxe med ett lager av tvillingar och luftighet kan man säga. Därför uppfattade jag det som att hans måne låg i tvillingarna, för det gör den ju, fast inte i tecknet, utan i det huset. Desuttom är ju merkurius hemma i tvillingarna, och den märks tydligt. Baserat på hus är han en merkurius människa, SOM MIG. Trevligt. Men kör man en dispositionskedja på planeterna så är han ett barn av Venus. Det är han verkligen. Nöjen hit och nöjen dit. 

Mycket kontakter, tjejer och annat trevligt. Och där sitter jag med min kräftasc, och alla planeter i fjärde huset och är sjukt LACK över att hans ens går bredvid en annan brud. Trevlig termin jag kommer få känner jag rent spontant. Kräftor är för övrigt ganska svartsjuka av sig.

Nu ska jag glömma allt sånt och vandra ut med mina kära hund, och hoppas på en bra vecka.

Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Hur ska jag räcka till att lyssna på hans berättelser om vem han vill ligga med varje gång vi ses? Jag vet inte om han inte förstår eller bara ignorerar det faktum att jag är dödskär i honom. Att jag vill spendera all min tid med honom, att jag vill kunna krama och luta mig mot honom bland människor. Att han luktar gott. Att... jag velat ha det här så länge.

Det är så smärtsamt att se honom, fast egentligen inte, för att jag blockerar det känslomässiga ganska bra. Det är bara ytligt, mina känslor (kräftasc). På djupet är jag kallt analytisk och kan tvinga mig själv att må antigen bra eller dåligt, eller inte alls om det nu behövs.

Men jag förstår verkligen inte hur jag ska försvinna ifrån detta. Han är en av mina goda vänner, han kommer hela tiden fram till mig och börjar obekymrat berätta om hur han knullade någon brud på en toalett. Eller något annat i liknande stil. Jag lyssnar, jag skrattar, jag ger honom svar, frågar, tittar på honom, medan allt inom mig går sönder. Varje gång han nämner eller tittar på en annan tjej, så ramlar allt inom mig isär. Men det kommer han aldrig att få veta, han ska inte få den tillfredställelsen. Det enda som är grejen är att jag vet bättre än honom hur mycket han skulle uppskatta att umgås med mig. Och av dem gånger vi umgåtts har han redan förstått det. Men han behöver inte det just nu.

Nåväl.

På tal om något helt annat, tänkte ta en liten utvärdering över dagens planetpositioner, och hur dem påverkar mig. Framför allt har jag känt av att jag har lite svårt att uttrycka mig på sistone, orden kommer ut ur munnen i fel ordning, jag stammar lite smått då och då, snubblar på orden, har svårigheter att uttrycka mina tankar, osv. En solklar anledning till det är att merkurius är för tillfället i konjuktion med solen i jungfrun. visst är merkurius hemma, därav expanderar mitt ordförråd, och inte bara, utan det finns ett intresse för att expandera sitt ordförråd. Men när merkurius ligger så nära solen så blir den uppslukad av den brinnande stjärnan och blir desto svagare. Den kan liksom inte jobba på egen hand, utan styrs helt av solen som inte ger den någon positiv verkan. Vidare ser jag att denna konjuktion står för tillfället i kvadratur till en väldigt svag Jupiter (i tvillingarna), vilket förstärker tidigare nämnda  negativa effekt av konjuktionen.

Venus ligger i artistiska och uppmärksamhetstörstande lejonet, aspekterad med en trigon från uranus vilket ger en känsla av vilja synas och vara lite annorlunda (uranus) än alla andra. Detta kopplas till min stackars venus som står i opposition till uranus och därmed blir jag isolerad från all denna kärlek som försigår omkring mig. Jag är liksom den utomstående som inte får ta del av den uppmärksamheten som just nu flyger runt och vill ut hos alla. Trevligt, trevligt.

Mars är nu nästan hemma i skorpionen och mår väldigt bra i sin exaltation. Jag har inte känt av just mars så mycket, men misstänker att något kommer att ske när den entrar mit sjätte (hälsa) hus. Energin lär väl dala något.

Månen är just exakt nu på sista graden av kräftan (inte för att jag har mått så bra på sistone trots att den varit hemma), och kommer strax att bege sig vidare genom lejonet och därmed bilda en snabb konjuktion med venus. Rättare sagt imorron kväll. Hur det ter sig kommer tiden att visa, som den alltid gör. nu kommer jag att dricka upp mitt vin och lägga mig. morgondagen är alltid ljusare. jag skiter i honom, jag kan inte ta det här, jag tänker inte ta den här skiten.