Jag har alltid tyckt om att ha en plats att ventilera på, tråkigt är ju att jag är ett barn av internet, vilket gör att mina ventileringar vare sig jag vill det eller ej blir offentliga. Jag kan ju skriva för hand, men vem fan gör det egentligen?

Nej, dagens kvälls/nattinlägg ska handla om hur glad en kille gör mig, men hur perfekt hemma jag känner mig hos en annan kille. Och det har med astrologi att göra, allting har med vårt solsystem att göra, och killen som får mig att känna som om jag aldrig vill gå ifrån honom har en enkel men stark aspekt med min karta. Och det är nämligen en månkonjuktion (dvs att våra månar hamnar precis på varandra) i tvillingarnas tecken, samtidigt är det hans merkurius/mån konjuktion (i hans karta) som hamnar på min måne, vilket gör att jag vill lyssna på honom i all oändlighet, och han bara njuter av att någon vill lyssna på hans konstanta, arroganta trams. Där kommer mars/jupiter konjuktionen på ASC fram, antigen hatar man någon som hamnar där, eller så älskar man dem. Börjar gå åt hathållet för mig och honom, men jag undrar om inte det är för att jag blir så frustrerad över att han är upptagen. Och inte ens det, om han var med någon som är bättre för honom än vad jag är skulle jag kunna leva med det, men jag vet ju att han är fel ute. Klart det känns som att han är där han ska vara, för honom (han och hans flickvän har en mån/sol konjuktion, är det är en VÄLDIGT stark aspekt). Men, problemet är att han är en sådan märkbar tvillingmåne att hans oxmåne till flickvän (ja, jag har kollat allas kartor i detta sammanhang) måste fan driva honom till vansinne ibland, med sin... kanske inte tråkighet, men hon är väldigt konstant i sättet. Och tvillingar gillar ombyte, inte stabilitet. Stabiliteten står oxar för.

Jag ser hur han tittar på mig, jag märker hur svårt han har att slita blicken från mig. Han är visserligen inte den enda, och det må låta jävligt arrogant från min sida. Men jag har spenderat så många år med att fundera på vad som är fel på mig, varför ingen lägger märke till mig, att idag känns det skönt att säga, att jag ser riktigt bra ut. Och uppmärksamheten som jag har saknat från det manliga könet fram tills jag var 20, tar igen sig med råge nu. Tack för en vågvenus planeterna. Jag har nämnt det tidigare, och jag nämner det igen: kvinnor med sol, måne, venus, eller asc i vågen är vackra som få, och drar till sig uppmärksamhet. Men det var inte det jag skulle skriva om.

Mina kärleksproblem, som alltid kommer att finnas där med tanke på min fantastiska trigonkvadrat, där venus ligger i fokus tillsammans med Uranus i sjunde (!) huset, och jupiter i första, kommer nog även att ställa till det en hel del. Och idag står jag där, men en fantastisk kille som jag blir glad av i kvadrat till denna människa som jag passar ihop med på alla plan men som redan är upptagen. Är det smärtsamt? Nej. Det är spännande. Det är livet. Det är mitt liv just nu. Alldeles nyligen var jag i det här superseriösa och väldigt stabila (han var en månoxe) förhållandet, och jag trodde så naivt att det var han som skulle vara vid min sida livet ut. Tills jag började med astrologi, och insåg så mycket mer.

Idag så är jag nöjd. Jag har en kille jag trivs bra med och tycker att spendera min tid med, jag har en kille som är ouppnåelig för mig, men som jag vet har lika starka känslor för mig som jag för honom. Och han kommer förstå vikten av det med tiden. Jag behöver bara vänta. Det har jag sagt sen första veckan efter att vi såg varandra. Jag visste på en gång, att det enda vi behöver är tid. Och han känner det med, så stark är den månkonjuktionen vi har. Han har det inte bara svart på vitt, för honom är det bara någon känsla (varför är jag så starkt dragen till just henne?), men för mig är det ren praktik (i form av astrologi).

Det får bli nog med svamlande nu, jag har inte skrivit det jag tänkte från början. God helg på er, och lev det livet ni är menade till att leva. Det gör jag, och jag har nog aldrig mått bättre. =)