Jag har förstått den här perioden. Tror jag. Sedan ett tag tillbaka har jag vetat att det kommer komma en period på ungefär ett år, som kommer att trycka ner mig i marken. Eller kanske inte hela mig, men definitivt min upplevelse av trygghet, min emotionella säkerhet så att säga. 

Nedslag efter nedslag kommer, framtiden ser mörk ut, karriärsutsikterna dyker upp för att sedan bli obefintliga. Nej efter nej, efter nej. Så här sitter jag igen på en fredag. Ingen som vill anställa mig. 10-tals intervjuer, men ingen vill att jag ska bli en vardaglig del av deras team. 

Min egen disciplin haltar. Allt det som jag kunde ha gjort med mitt företag på denna tid, har jag istället lagt på annat. Ingenting till och med skulle man kunna säga. Ingenting har jag gjort. Lösningen till allt det här är givetvis hårt arbete och produktivetet. Men jag väljer att säga fuck you världen, jag klarar mig bra ändå. 

Alltså ärligt talat, vad gör väl det om jag byter branscher under min livstid? Att jag inte gör ett solklar, stadig karriär? Vad gör det om jag jobbar som lärare eller reseledare? Eller i värsta fall står på Olearys och serverar öl? Det är lite nedslående faktiskt det sista, nu när jag funderar på det. Det skippar jag nog även om det tryter. Men jag kan alltid tjäna pengar med astrologi. Eller på något vänster. Så kompetent är jag. 

Tufft är det. Tufft och nedslående när ingen vill ha en. När man får upp förhoppningar, men dessa krossas. Jävla fittrobert, han förtjänar att heta så i min telefon. Vilket ärkemongo. 

Något säger mig att jag kommer att vara full idag. 6 dagar har jag klarat mig. Tvingade mig själv att inte dricka i onsdags, verkligen TVINGADE. Det tog mycket övetalning att inte dricka upp vodkan som var hemma, but I did not. Jag kan inte hantera nedslag nykter. Jag kan knappt hantera vanliga tisdagskvällar nykter. Jag har kommit på mig själv att hata vissa delar av dygnet hjärtligt. Jag hatar perioden från kl 11.20 någostans till runt 16. Hatar allt med den perioden. Eftermiddagar kan suga balle. Oavsett om man jobbar eller är hemma så är den perioden äcklig och seg. Allt från 22.30 och fram tills runt 2 på natten är rätt fittigt också. På vardagar såklart. Dels för att man vet att man borde lägga sig och dels för att man sitter kvar ändå och är jävligt trött. Och ensam.

Det tog mig en jävla vecka att bestämma mig för om jag är stark nog att ta det här steget, att tacka ja till den här utmanande tjänsten. Kan jag tillräckligt? Har jag tillräckligt med rätt egenskaper? Hur ser kartorna ut? För jobbet, chefen, tidpunkten, mig själv? ALLT undersöktes in i det minsta. Mycket pekade på att jag borde släppa denna möjlighet, då jag hade fastnat i ett träsk som hade varit svårt att ta sig ur. Direkt råd från forum:

"träffar du någon vars karta tillsammans med din skapar ett fulländat stort kors, så se till att undvika att inleda något som helst med den personen. det kommer att suga energi på ett sätt som inte är konstruktivt. ni kommer att förgöra varandra."

Efter mycket om och men, mycket analyserande och funderingar, så bestämder jag mig ändå för att ta den vägen om jag får möjlighet. Redo och bestämd stod jag där och träffade hela gruppen. Men gruppen verkar inte ha gillat mig tillräckligt. Nedslag efter nedslag.

Och fler verkar det bli.