Jag älskar att vara ung. Jag älskar att vara 25. Jag älskar att vara född 1989. Det är något magiskt med det talet. Inte 90-talist... men ändå precis där. Ung, närvarande, med, aktuell, lockig. Med en drink i handen och med hjärta och tjusning för dampig musik och magiska gigs. Det är jag det. 

Jag gillar många saker. Jag ogillar nästan lika många. Men det märkligaste är att jag är så pass förankrad i vad jag tycker om och inte. Självsäker. Alla som möter mig för första gången, för möta min stigande Jupiter. Överdrift, självsäkerhet, optimism, ambition och visdom. Expandering. Det är vad människor som inte känner mig stöter på för lager.

Nästa lager är min osäkerhet, pratsamhet, ytlighet och flörtighet. Natulig charm kanske skulle någon kalla det. Min konservatism och tydliga åsikter.

Slutligen får dem även ta del av min neuros, obeslutsamhet, flyktighet och obryddsamhet. Min jävlighet.

Nej, ärligt talat. Pallar inte det här. Vill bara skära av allting med kött och blod, aldrig höras igen. Aldrig höra något om er, eller hennes namn, eller att ni diskuterar, ses, har kul, har sex eller vad fan ni nu än gör. Jag vill inte se er och jag vill inte prata med dig när ni är med varandra. Jag vägrar att vara en del av denna kaka. Och jag vägrar låta dig ha den och äta gott.

Så, nu vet du. För vidare frågor, hänvisar jag till ingen. Jag orkar inte med det här. Det är inte min grej att vara nr. 2. Och man kan ju tycka att det är mitt fel att vi hamnat i denna sits. Och så må det vara. Men jag tänker inte sitta och vänta på sms, bara för att du har en intressantare diskussion med en annan tjej. Lycka till. Kom ihåg två saker:

Hon kommer alltid att tycka och lägga fram en typ av värderingar, men vilja ha och känna trygghet av precis motsatsen. 

Hon kommer aldrig någonsin att glömma en oförrätt och hennes resonemang är enbart grundade på känslor. 

Have fun.