Jag glömmer ofta bort att jag är en astrolog. Att min patetiska värld innehar också ett uns magi. Ett uns planetarisk magi.

När jag var yngre brukade jag ofta dagdrömma med temat "make a wish" och en av mina absoluta favorit drömönskningar var möjligheten att på förhand veta vad en person tycker om en, genom att alla människor i ens omgivning som man har haft kontakt med, skulle ha någon form av aura runt sig som gnistrar i olika färger, i förhållande till deras faktiska åsikt om mig. Denna superkraft skulle jag då använda för att veta vilka av mina crushes som gillade mig tillbaks och inte. Det eftersom det var på den tiden, sällsynt, att någon skulle uttrycka ömsesidig sympati åt mitt håll. Så, om personen skulle ha en röd aura runt sig, så fann han mig attraktiv. En gul, skulle indikera att han genuint njuter av min närhet. En orange aura skulle då bekräfta båda känslorna. Hade en hel färgskala till detta fenomen.

Som tur är fick jag tillgånng till denna superkraft för cirka 5 år sedan. Jag kan se en människas essens. Eller snarare tidens essens. Och det berättar allt för mig, både om hur personen ifråga kan komma att förhålla sig till min uppenbarelse, och hur personen är funtad i sig själv. Det är en gåva, min kunskap, och jag ångrar att jag inte redan idag ägnar varje vaket moment åt den.

Hur som helst, mitt i allt detta svammel, så vill jag göra en astrologisk prognos inför närmsta period. Jag behöver nämligen lite artiklar till min hemsida. 

Den 16 februari 2015 bjuder på, rent övergripligt, en hel del planeter i fiskarna. Både mars, venus, neptunus och snart även solen hushåller just nu hemma hos drömlike Neptunus. Vad gör det? Det ger framför allt en extrem otvetydighet. Vart ska jag och varför ska jag ens dit? är den stora frågan som plågar alla. Man har svårt att aktivt jobba mot något konkret mål, utan drömmer och fantiserar gärna istället om saker och ting. Tydlighet här är svårt. Handlingkraftigheten är inte bara i botten, den är dränkt i känslor, förnimmelser och sensationer. Man kan överlag vara väldigt känslig, men även väldigt mjuk, kärleksfull och sensuell. Man kanske vill krama någon väldigt, väldigt länge och kan lätt finna sig i att gråta till alla orättvisor i världen (man är helt enkelt robin galin). Just idag och sedan ett par dagar tillbaks, är månen i Stenbocken; det ger en ganska seriös, rationell reaktion på händelser runtomkring en. Man försöker göra det man borde, lösa problemet, och vill gärna bete sig disciplinerat och duktigt. Man känner sig ansvarsfull kort och gott.

Om en vecka eller två dock, lagom mot att februari mynnar ut, så kommer en radikal förändring att ske. Det är som om människorna kommer att börja vakna upp från det vinteridé som vi har varit i den senaste månaden. Nu kommer det tas tag i saker och det är läge att sätta verk av alla tidigare fantasier man sysslat med under februaritid. Det kan hända många plötsliga, oväntade saker och förändingar. Mycket aktiv period på intåg helt enkelt. En sensationellt aktiv period i både relationer/kärlek/jobb och framför allt ens handlingar, och vad man lägger sin energi på. Och energi kommer man att ha mycket av. 

Denna aktivitet och driv kommer att börja vakna till liv runt den 21/2, och hålla på i rätt så exakt två månader, fram till slutet på april, i stora drag. Runt början till mitten på mars kommer själva peaken att updagdas, det förvånar mig då inte om något våldsamt och krigsbenäget sker i världen, eller att man på något sätt uppmärksammar krigföring och konflikter tydligt. Runt denna period kan även plötsliga förändringar i ens relationer och då framför allt kärleksrelationer att uppkomma. Det behöver inte alltid vara uppbrott, men det är inte en lugn period, utan något oväntat kommer att ske på något sätt. Hela mars kommer hur som helst att vara en turbulent period för många, men det är även på många sätt en tursam och trivsam, turbulent period, om man bara lägger manken till. Mentalaktiviteten kommer att vara på topp, många okoventionella ideer kommer att besöka ens huvud, för att sedan sättas till verk. Gör, gör, gör är mantrat. Som tidigar nämnt, kan i samma veva våldsamhet och olyckor uppdagdas, så det bör extra försiktighet vidtas. 

Dag 5-6-7....

Nederlag. Dag 4 slutade i berusning, då det var fredag samt att jag var på rätt kasst humör. Satt apatisk på pendeln ut till hoodsen för att köpa knark och överlade med mig själv kring att inte knarka varje dag denna gång (som att det någonsin lyckats). Försökte rättfärdiga både den ekonomiska och hälsovådliga aspekten. Lyckades till slut förtränga alla liknande funderingar i någon form av "tar det på måndag, yolo, är fortfarande ung" argument, som för det mesta stillar min oro. Tragis i vanlig ordning.

Hade en ypperlig kväll. Verkligen. Det var kul, det var socialt, det var precis vad jag behövde just den pissiga dagen. Dag 5 grydde och lördagen kom. Jag började morgonen hurtigt, med två koppar kaffe, två av mina roliga piller (berusning redan där) som gör mig pigg och darrig, samt ett "nu ska jag iväg på saker, varför inte" bloss. Att jag aldrig lär mig. Gräset boostade mina piller och det hela eskalerade till att jag rusade runt som en duracellkanin i min lägenhet, vid 12 på en lördag, i ett rus som kunde liknas påtänd och helt väck samtidigt. Jag var tvungen att gå för att möta upp min familj, vilket jag i mitt tillstånd var helt säker på, var dödsdömt.

Inga val gavs och jag gick bort dit jag skulle. Allt flöt på fint, men dagen var redan förstörd. Jag skulle ju inte berusa mig. Det visade sig att inte bara dagen, utan även hela helgen skulle gå i samma tecken. Helt plötsligt fann jag mig i att knappra Citodon, allehanda lagliga, men inte desto mindre effektiva damppiller och röka massvis av gräs, med tillhörande koffeinkick. Först lovade jag mig själv att bara göra det på lördagkvällen. På söndagskvällen bestämde jag mig för att jag kan rucka på den regeln. Detta utvecklades till att "röka bara i helgen", och slutligen "äsch jag röker upp det jag har kvar också". Och vips var jag i min onda spiral. 

Allt började med att jag var uttråkad. Omotiverad. Omänskligt sugen på amfetamin. Hur man nu kan vara det, när man aldrig har testat. I detta tillstånd fick jag ett dåligt besked. Utöver det var det faktumet att det var FREDAG och mitt liv sög, starkt bidragande till mina följande handlingar. Och det är att hitta var och med vem jag kan slippa vardagen.

Min endaste bedrift dem senaste två veckorna är väl den måttlighet jag uppvisat mot att hälla i mig nervgift i form av min älskade alkohol. Dem senaste 14 dagarna har jag faktiskt druckit så lite att jag inte ens minns senasre perioden i mitt liv jag haft så lite alkohol i kroppen.

Den här helgen blev motsatsen till vad den skulle. Jag är verkligen förvånad över hur svag jag är. Att jag har "bestämt mig för något" har ungefär lika mycket likviditet som en heroinist i ett rum fyllt med opiater. Mina snabba, flyktiga och verkligen inte förankrade i något, tankar, har verkligen ingen som helst koppling till mina handlingar. Lugnet, innan stormen. Snart kommer det.