Jag kollar på en intressant dokumänter om självmord. Om hur ungdomar (12-16 år) tar sina liv, och framför allt hittar all information dem behöver om det och likasinnade själar på nätet. Det är fruktansvärt.

Jag kommer ihåg mig själv när jag var i den åldern, och ja, man måddde "dåligt" utan någon egentlig anledning; mamma var "elak", killen man gillar är inte kär i en, allt är bara allmänt värdelöst. Och då kom dessa tankar, "tänk om jag skulle ta mitt liv bara för att visa dem", "jag mår så dåligt, det är lättare att få slut på det", "jag ser inte bra ut". Som tur är kom det aldrig längre än till just tankar om självmord. Det är så ENKELT att hitta andra ungdomar på internet som känner likadant. och det är inget märkvärdigt att känna så när man är så pass ung, när man inte förstår hur tiden fungerar, att man växer upp och blir en fullbordad människa så småningom. Man påverkas så lätt av texter, musik och andras tankar i den åldern, man tror att dem blir ens egna. Och så gör man det fruktansvärda misstaget som verkar så bra för just den studen, man hoppar eller så hänger man sig.

Jag har alltid sagt att det bara är svaga människor som inte orkar ta itu med sina problem som tar sitt liv. Jag har glömt bort hur det är att vara i den åldern, när man suger upp allt runtomkring sig som en svamp. Min första kärlek, en kille vid namn Simon, tog sitt liv för ett par år sedan. Han hade precis tagit studenten, hade inte ens hunnit fylla 20 år. Han gick ut i skogen och hängde sig mitt i natten. Och trots att jag och han inte hade haft kontakt dem senaste 4-5 åren, så var det ett sådant ofattbart slag. Att förstå att han inte längre existerar, att han aldrig kommer att gifta sig och få barn, aldrig vara en lycklig vuxen människa. Och den enda anledningen är den tillfälliga svagheten som han kände just den perioden under sitt liv. Det var inget annat planeternas positioner som aspekterade hans personliga planeter och fick honom att känna det han kände, tydligen starkt nog för att ta sitt liv. Det är så svårt att greppa. Jag går fortfarande in på hans facebook ibland och inser att den profilbilden kommer aldrig att bytas, inget annat än vi "hoppas du har det bra där uppe i himlen" kommer att stå på hans vägg. Han har inte ens jävla timeline, för att hans är över.

Jag förstår idag att om jag som ung hade tagit ett sådant steg, att ta mitt liv, så hade jag hade missat så oerhört mycket. Mitt första förhållande, mina astrologikunskaper, dem vänner jag nyligen fått, att vara student, att inse att mitt utseende ändras med tiden, att JAG ändras med tiden. Nu som 22-åring har jag fått uppleva så mycket sen högstadiet när jag mådde värdelöst. Jag kan bara tänka mig hur mycket liv jag har framför mig idag, hur mycket erfarenhet, upplevelser, människor och känslor jag har framför mig, innan MIN tid är kommen. Jag bestämmer över mitt liv, absolut. Men det finns en tanke med att jag är den jag är, att jag är vart jag är och att jag gör det jag gör, att jag överhuvudtaget existerar. Och den tanken är inte min att förstöra genom att ta det mest värdefulla jag har, min tid här på denna planet. Jag har blivit given en viss tidssträcka att uppleva och påverka, och den har jag inte rätt att avsluta tidigare än vad som är tänkt.

Jag blir så frustrerad när jag hör och ser tonåringar som tar sitt liv. Dem har inte en tanke på sina stackars föräldrar, och det är väl det minsta problemet. Dem ser inte den stora bilden, dem ser inte sin framtid, för att dem är så pass unga. Det enda dem ser är JUST NU, och det driver dem till att hoppa, skära, och ta överdoser. Jag är livrädd för att jag kommer att ha barn någon dag som är så uppslukade av sina tillfälliga, nedstämda känslor att dem begår ett misstag som inte går att få ogjort.

Detta inlägg har inte mycket med astrologi att göra, men jag blev så påverkad av det jag såg nu, att jag var tvungen att skriva av mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag första gången fick höra om utmaningen att plita ner 100 saker som man vill uppnå i livet, så blev jag både ledsen och skrämsen. Detta var för två veckor sedan när jag gick till affären och grät samtidigt för att mina dopamindepåer var helt ur...

Qbit är gamet. Önskar att musiken alltid lät och kändes så här.   Hur känns det?   Välmåendesuckar, musikens flow genomsyrar hela kroppen och orden flödar genom sinnet, melodin leker utanpå och innaför. Mer uppmärksam, tuggar till lite då och...

Vet inte varför jag är en så romantisk själ. Borde vara mindre så, men ascendenten är en stark faktor. Hos alla. Ens ascendent är ett av trion som utgör ens persona. Dit räknar man sol, måne och således asc. (din är oxe, oxe, stenbock om du ville vet...

Åt precis den värsta carbonaran jag någonsin har smakat. 165 kronor. Otroligt ovärt. Less på att vara i singular. Ja, singular. Inte för att jag inte tycker om det, men less på att inte få kramas och stå tätt, tätt intill. Hålla hand och andas in var...

Här kommer en rusrapport som egentligen borde ha utspelat sig vid ett annat tillfälle. Och som jag egentligen inte skulle ha skrivit ner här men wtth.   Dvs inmundigandet av substansen skulle ha skett på säg en festival eller annan fet tillställn...