Dag 8. Tisdag. 

Dag 8 hade bjudit på en sjuhelvetes fantastisk dag kan jag tänka mig, om jag hade följt min plan. ÅTTA dagar utan någon som helst berusning, det är mycket det. Det är sällan det sker i mitt liv kan jag säga. Idag var agendan fullspäckade med vad man skulle kunna kategorisera som roliga saker. Nu följde jag ju desvärre inte någon plan som jag aldrig någonsin följer de löften jag själv ger mig, och dagen har istället bjudit på... dystra tankar minst sagt.

Jag är inte mig själv, känner mig klumpig, dum, trött och stel. Seg och lite, lite efterbliven. Inget glädjer mig, roliga saker som bör vara roliga i annat fall, är stora enorma utmaningsberg som jag behöver göra allt för att överstiga. Min självkänsla är NÅGOT svajig. Jag är varken vass, förberedd eller kunnig känner jag. Känner mig som en stor, misslyckad, blöt, fet och smutsig fläck. En sådan där dag då man tittar på sig själv i spegeln och ba "vem är denna person?", när alla andra har det så jävla fantastiskt och man själv är.... ett stort fail. Förorsakat av eget bristande omdöme.

Så har jag känt första halvan av dagen. Den andra spenderades i att röka upp det sista jag hade, finna det extremt obehagligt, och sen vadda igenom ett hav av tungsinta tankar och sliskig misär, på väg hem till mina föräldrar. Väl där har jag bara försökt att slå bort all klibbig och sinister tankeverksamhet. Det är en sådan period, alla mina reaktioner på omgivningen färgas av SVARTHET och DYSTERHET. Saturnus, jag tackar. Något lär du väl lära mig, och då får jag helt enkelt ta denna period för vad den är. Fylla den med något bra kanske? Nej, det låter vi bli. Varför anstränga sig så.

MEN.

Droger dödar drömmar. Lusten till droger, dödar lusten till allt annat. Har jag märkt. Rimligt. Berusning lockar fram serotoninet, som sedan inte räcker till den där vanliga tisdagskvällen. Jag ska förhoppningsvis en vacker dag, hitta någon form av balans där jag kan sysselsätta mig med något som inte kräver fördimmande av tankeverksamheten eller några kickar på onaturlig väg. Det kan förslagsvis vara att realisera alla mina uttänkta och grandiosa planer. Eller exempelvis att läsa den bibliotek som jag har handlat på mig under årens gång. Det kan vara saker som att skriva på den där boken som jag alltid dagdrömmer att jag besöker Nyhetsmorgon om. Det kan vara att jag lägger ner tid på att skriva atrologiska prognoser och analyser. Jag kan sortera och framkalla de tusentals bilder jag har. Jag kan låta bli att titta på mina bilder som hänger på väggen och gråta. Det vore trevligt. 

Mitt lilla tragiska pussel som jag behöver hitta någon manual till. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag första gången fick höra om utmaningen att plita ner 100 saker som man vill uppnå i livet, så blev jag både ledsen och skrämsen. Detta var för två veckor sedan när jag gick till affären och grät samtidigt för att mina dopamindepåer var helt ur...

Qbit är gamet. Önskar att musiken alltid lät och kändes så här.   Hur känns det?   Välmåendesuckar, musikens flow genomsyrar hela kroppen och orden flödar genom sinnet, melodin leker utanpå och innaför. Mer uppmärksam, tuggar till lite då och...

Vet inte varför jag är en så romantisk själ. Borde vara mindre så, men ascendenten är en stark faktor. Hos alla. Ens ascendent är ett av trion som utgör ens persona. Dit räknar man sol, måne och således asc. (din är oxe, oxe, stenbock om du ville vet...

Åt precis den värsta carbonaran jag någonsin har smakat. 165 kronor. Otroligt ovärt. Less på att vara i singular. Ja, singular. Inte för att jag inte tycker om det, men less på att inte få kramas och stå tätt, tätt intill. Hålla hand och andas in var...

Här kommer en rusrapport som egentligen borde ha utspelat sig vid ett annat tillfälle. Och som jag egentligen inte skulle ha skrivit ner här men wtth.   Dvs inmundigandet av substansen skulle ha skett på säg en festival eller annan fet tillställn...