Jag vill verkligen uttrycka all sympati jag har för människor som är födda med "negativa" aspekter Måne-Saturnus. Speciellt om månen ifråga är i vattentecken. Fy fan för det emotionella tillståndet. Nu är ju det ett naturligt tillstånd för nativet av kartan, men för oss andra dödliga, som bara ibland får smaka på Saturnus dysterhet, är det en rätt så omvälvande upplevelse.

Jag börjar verkligen greppa varför människor tar sitt liv. Det blir outhärdligt vid vissa tidpunkter. Inte på ett sådant där generellt "alla går igenom svårigheter" sätt. Utan mer på det sättet när den spontana reaktionen på omgivningen är ren och skär panik, skrämmande panik som gör att tårar sipprar fram och man inte vet vart man ska ta vägen för att slippa dett. Det handlar bara om den ofrånkomliga subjektiviteten. Vi är vårt känsloliv, och vårt känsloliv bestämmer hur vi ska må. Det är bara en himlakropp som styr över det; månen. Dunkla, mystiska månen styr inte bara över vårt undermedvetna och våra vanor, vår "barnsliga", spontana reaktion på allt, utan även vår trygghet, moder, och hur vi mår. Är månen "störd" i horoskopet, av typ Mars eller Saturnus, så får nativet det VÄLDIGT svårt att hitta sin balans och harmoni i livet. Men det är en annan sak när vi genomlever transiter från yttre planeter mot vår natala måne. Det är bara perioder som är för oss omvälvande och väldigt påverkande. Lärorika och stjälpande i många fall. Man monteras ned till det allra yttersta, för att sedan stå starkare och känna till mer om sig själv. Om vi kan pressa undan transiter mot vår sol eller merkurius, för att ta itu med det jobbiga sen, fokusera på annat osv, så går det INTE att göra när just månen slits i bitar av hårda transiter. Man blir väldigt, väldigt subjektiv och kan inte se nyktert på sin situation. Detta tillstånd kan bli så outhärdligt för många att man helt enkelt inte står ut längre. Det finns inga andra sätt än att först döva sin måne med diverse, för att till slut avsluta det hela. För att ALDRIG mer behöva må så dåligt.

Jag förstår. Om jag, som både vet det ena och det andra om livet och dess funktion, psyket, människan och framför allt mig själv, blir väldigt rubbad av det hela, så kan jag bara tänka mig hur stackars ungdomar, ovetandes om att det blir annorlunda när planeterna fortsätter på sin bana, och tiden läker alla sår, upplever det hela. Att det inte blir bättre. Att detta tillstånd är statiskt. För alltid. Vilken skrämmande tanke. 

Jag undrar hur jag hade känt av denna transit om jag hade skött mig. Nu är den i full blom, och slutför snart sin första fas. Sen blir Saturnus retrogad, och börjar vandra tillbaks över min måne, för att sedan återgå till normal framåtrörelse, bli retrogad igen i början av sommaren, och sen slutligen, tredje gången gillt, skapa en opposition till min natala måne, innan den fortsätter på sin bana i september. Det är som när en bil kör på en person, backar över, kör på den igen, backar över, kör över den och sedan kör vidare. Lite så känns en Saturnustransit mot ens egna personliga planeter, speciellt när den går retrogad två gånger. För att verkligen pränta in den där livsläxan som jag ska lära mig. Inte ska jag få lära mig den lätta vägen, nej då. Det får ingen utav oss.

Men jag börjar bli lite nyfiken på hur jag kommer att hantera transiten i nyktert och lite mer stabilt tillstånd. Just nu är jag så labil efter alla droger och alkohol, att min livssituation får mig att gå på knä inför den. Mitt psykiska tillstånd har väl tyvärr aldrig varit särskilt stabilt, på både gott och ont. Jag kan inte ta kontrollen över mina känslor överhuvudtaget. Jag blir bara så paff över hur dåligt man faktiskt kan må, utan i grund och botten någon egentligen anledning. Hur mycket ångest jag har hela tiden. Hur mitt vanliga orostillstånd studsar upp en sisådär 100%. Det är liksom på gränsen till att se till att få benso utskrivet på ett eller annat sätt. Så illa är det varje morgon.

Men nej. Jag har mer än alla andra. Jag famlar inte i mörkret. Jag har vetskapen, jag har datumen för när allt händer och jag kan klara det. Jag har inget annat val än att klara det, så gott jag kan.

Idag kan man säga är officiellt den sista dagen för "lugnet" och "ovissheten" som har varit. Den här helgen är början på en händelserik period. Nu blir det mycket, plötsligt och på en och samma gång. Be prepared. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag första gången fick höra om utmaningen att plita ner 100 saker som man vill uppnå i livet, så blev jag både ledsen och skrämsen. Detta var för två veckor sedan när jag gick till affären och grät samtidigt för att mina dopamindepåer var helt ur...

Qbit är gamet. Önskar att musiken alltid lät och kändes så här.   Hur känns det?   Välmåendesuckar, musikens flow genomsyrar hela kroppen och orden flödar genom sinnet, melodin leker utanpå och innaför. Mer uppmärksam, tuggar till lite då och...

Vet inte varför jag är en så romantisk själ. Borde vara mindre så, men ascendenten är en stark faktor. Hos alla. Ens ascendent är ett av trion som utgör ens persona. Dit räknar man sol, måne och således asc. (din är oxe, oxe, stenbock om du ville vet...

Åt precis den värsta carbonaran jag någonsin har smakat. 165 kronor. Otroligt ovärt. Less på att vara i singular. Ja, singular. Inte för att jag inte tycker om det, men less på att inte få kramas och stå tätt, tätt intill. Hålla hand och andas in var...

Här kommer en rusrapport som egentligen borde ha utspelat sig vid ett annat tillfälle. Och som jag egentligen inte skulle ha skrivit ner här men wtth.   Dvs inmundigandet av substansen skulle ha skett på säg en festival eller annan fet tillställn...